Lindas Viktresa med LCHF

Igår morse när jag satt vid datorn kom han invinglandes från hallen och skrek så hjärtskärande att jag började gråta. Jag visste inte vad det va för fel. Hade han gjort illa sig eller vad va det som pågick??
Hans små ben började vika sig och han föll i golvet och krampade medan han gav ifrån sig djupt intensivt jamande.
Han tittade på mig hela tiden och bad om hjälp. Hans framtassar va helt stela och låg krampaktigt längs med hans kropp. Fruktansvärt hemsk att se lille Sotis må så dåligt.
Jag tog upp honom och höll honom nära medan jag klappade honom lungt över huvudet..då släppte krampen.
Han va helt lugn efteråt, nästan apatiskt och stirrade rätt ut i luften.

Jag ringde djursjukhuset akut och skulle få komma in direkt.
På plats så tog de blodprov på honom, röntgen och en allmän undersökning. Han va i gott skick men har ett blåsljud på hjärtat som bör kollas upp. Hans ena lunga visade sig oxå va något förstorad så det bör oxå kollas upp. Annars mådde han bra.
Vetrinären trodde att han hade fått ett epileptiskt anfall och det kan tydligen hända vilken katt som helst en eller flera ggr under deras livstid. Svårt att säga om det här skulle upprepa sig eller inte.

Utlösande faktorer kan vara stress, höga ljud mm 
Han fick även utskrivet en rektallösning som är kramplösande om något liknande skulle hända..bra att ha hemma.



Stress är ju något som inte finns hemma hos eller höga ljud..vi har bara mys och gos! =)