Bebislängtan

Idag har vi haft projekt "valla höggravid fru på stan" Vi började med apoteket, Sotis hjärtmedicin började ta slut så det va dags flr nya tabletter. Köpte även supranettes, en slags våtservetter till ögon som är perfekta för små spädbarns kladdiga ögon..och en nässpray till mig :-)

Åkte sen ner till underverket och köpte en amningsbh..visst de är rätt dyra där men vilken service de har..den är verkligen värd alla pengar. Tjejen frågade efter min storlek och gick och hämtade en som satt helt perfekt. Jag som trodde att jag aldrig skulle hitta en  speciellt inte nu när brösten är så stora..tippar ju framåt snart.

Sen åkte vi upp til Dalasalen och käkade lite lunch..va mysigt att gå ut och äta tillsammans, det händer ju inte så ofta. Och nu lär det väl inte bli oftare när lillgrodis kommer. Det blev flundra med kokt potatis, hummersås och färsk citron..gott!!
Tog även lite kotlettrad med potatisgratäng med beasås..är det buffé så är det :-)

Sen åkte vi och hanlade några saker på Lidl..jag hann bara in förrän jag fick värkar..ordentliga sammandragningar så jag va tvungen att gå ut i bilen och sätta mig. Smärtan spred sig snabbt ut mot ryggen och svanken och jag försökte att andas lugnt med det va nästintill omöjligt för jag kände mig så obekväm att sitta i bilen..ville sträcka ut mig, lägga mig raklång och få ryggmassage.

Men vi stannade en snabbis på Maxi och handlade lite torkad frukt och lite annat. Jag hade ju bestämt mig för att göra egna energibars med mörk choklad, torkad frukt och nötter. Älsklingen ville gå in själv och handla men jag envisades att jag skulle med in..det gjorde ju inte ont längre, förrän jag kom in och roffade snabbt åt mig ett par saker och så ut igen..ont!!! Usch nä nu åker vi hem!

Väl hemma så kom en ny förvärk när jag la mig i soffan. Somnade efter ett tag men vaknade av flera täta sammandragningar på varann.

På kvällen åkte vi hem till mamma och käkade lite grillat och efterrätt..blev kvar till 21.30 sen kände vi att nu är det dags att åka hem...puh vilken heldag.
Många onda värkar och så blir det alltid när jag är ute och ränner. Vet inte om det är inbillning men jag tror att slemproppen  börjar lösas upp lite. Tyckte jag såg lite slem i toaletten och det är mer "halt" när man torkar sig. (ursäkta detaljerna) Får väl hoppas på det bästa att det snart sätter igång.

Dags att sova, man vet ju aldrig när det kommer at sätta igång :-)

Ja det va väl lika bra så jag inte drar på mig nån bihåleinflammation oxå. Snyter mig sådär härligt grönt tjockt slemmigt (ursäkta) och så gör det lite ont i övre käkbenen och böjer jag mig framåt med huvudet så gör det oxå ont. 
Tänker inte ligga på förlossningen med bihåleinflammation och spränghuvudvärk.

Får väl börja skölja med nässköljen oxå..usch för att dra ner saltvattnet i halsen som jag alltid lyckas med. 

Har lyckats med att bli helt döv på högra örat oxå. Köpte öronljus som vi använde idag och det blev rensat men trycket har tyvärr inte släppt..hör fortfarande ingenting.

Idag har jag tagit mig upp på benen efter ett par dagars vilande..gör allt för att bli frisk så fort som möjligt nu. Här finns inte tillräckligt med dagar för att friskna i på det slöa sättet.
Jag började memd att dammsuga sovrummet, men redan när jag kom till vardagsrummet hade jag redan börjat få sammandragningar och svetten bara rann längs med ryggen så det va bara att låta dammsugaren stå ett tag. Som älsklingen uttryckte det: Du har ju hela dan på dig om du nu ska envisas med att städa. Jag hade precis sagt efter frukosten att jag va så trött så jag skulle kunna somna igen och så gick jag ist och hämtade dammsugaren..haha.

Fick lite besök av svärmor, så vi satt och småpratade lite. Lagade lite soppa lagom till älsklingen kom hem. Han har varit iväg 2 vändor och hämtat ved.
Bakade lite svarta vinbärs muffins och sen dammsög jag resten av huset..sen va jag helt slut i kroppen..

Undrar vad jag ska hitta på imorgon? Funderar på att åka ner på stan och inhandla det sista till bebis och till mig själv. 

 

Kroppen: Förlossningstidpunkten är nådd och värkarna kan nu förväntas att börja. Det är vanligt att man som förstagångsföderska går över 40 veckor, man anses inte vara överburen förrän efter vecka 42. Skulle det dröja längre övervakas fostret noga och man blir ofta igångsatt. Exakt vad som gör att förlossningen startar vet man inte. Det är troligen barnet som sätter i gång den. Många funderar över om det är möjligt att sätta i gång förlossningen själv genom att springa i trappor eller äta speciell mat. Det finns dock inget sätt att själv tvinga i gång förlossningen, utan barnet kommer när det är klart. Förlossningen sätts bara i gång på sjukhuset om det finns någon medicinsk anledning, till exempel att du har högt blodtryck. Trycket från barnets huvud mot livmoderhalsen kan påskynda förlossningsstarten. Trycket gör att det utsöndras oxytocin, ett hormon som signalerar till livmodern att den ska dra ihop sig. När livmodern drar ihop sig allt oftare och starkare, trycks barnets huvud ännu mer ner mot livmoderhalsen. Den ger efter så småningom och börjar öppna sig.
Det kan hända att trycket blir så stort att fosterhinnan riskerar att spricka, vilket gör att fostervatten börjar rinna ut. Kontakta då alltid förlossningsavdelningen för vidare information och omhändertagande. Om man mår bra och inte fått värkar än kan man få åka hem igen.

På TV börjar förlossningen typiskt med att vattnet går – mitt i en folksamling, såklart – och fortsätter med ögonblickliga sammandragningar. Du behöver sannolikt inte vara särskilt orolig att detta ska hända dig. Fosterhinnorna brister i mindre än 15 % av fallen och även om det sker så brukar bebisens huvud fungera som propp (du kan däremot märka att det läcker om du ligger ner). Det bästa är att ta det lugnt om detta sker – det kan ta timmar innan värkarna börjar – och ringa BVC eller läkare. Din kropp kommer att fortsätta producera fostervatten tills bebisen är född, så du kanske får rådet att stanna hemma tills värkarna har satt igång, eller eventuellt igångsättning.

Värkarna startar ofta på natten, vilken natt vet ingen. Om du sover dåligt just nu kan det därför vara klokt att ta små tupplurar under dagarna så att krafterna finns för natten. Detsamma gäller naturligtvis för dig som partner.

Barnet: En genomsnittlig bebis är lite över 50 cm lång och väger strax under 3,5 kg när den föds, men det är också vanligt och helt normalt att bebisen väger allt mellan 2,5 och 4 kg.

Nu är huvudet och magen ungefär lika breda på barnet. Nästan allt lanugohår är borta och barnet rör sig så mycket det kan på sin trånga plats.

Fostervattnet, som var klart från början, är nu mjölkaktigt från allt det som avsöndrats från bebisen under graviditeten, bl a hudceller som ömsats för att ge plats för den nya hud som växer underifrån. 
Fostervatten byts ut var tredje timma och produceras på nytt ända tills barnet är fött. Om det däremot finns mekonium i vattnet kan det vara en signal om att barnet är stressat eller inte mår bra och då får man stanna kvar för att kunna övervaka barnet.
Barnet är redo att möta omvärlden, 92 procent av alla barn föds mellan vecka 38-42

Moderkakan ger barnet näring, det visste du säkert. Men visste du att den också under graviditetens sista del ger barnet en liten avskedspresent i form av livsviktiga antikroppar? De sjukdomar du som blivande mamma har haft under livet är du i många fall immun mot eftersom din kropp producerat antikroppar. Dessa ger du nu vidare till barnet via moderkakan och skyddar barnet under de första sex månaderna som till exempel mässlingen. Barnet får också i sig antikroppar genom amningen.

Såhär ser bebisen ut nu:

Vanade vid 2-tiden öven att kudden va genomblöt. Trodde jag hade råkat spilla ut vattenflaska lver men insåg snabbt att hela jag va genomsvettig..lakanet, täcket, kudden, ja allt satt fastklistrat. Herregud, jag har aldrig vaknat så svettig nånsin. Värmen, feber och alla hormoner. Trodde först vattnet hade gått. Väckte älsklingen och had studsade direkt upp och bytte sängkläderna medan jag tassade iväg till toaletten. Va gulligt av honom.

Somnade sen om men vaknade imorse av samma sak..helt genomsvettig och huvudvärk. Har börjat hosta oxå..hoppas inte hostan förflyttar ner sig i lungorna bara som den vanligtvis brukar. Det enda som hjälper då är coccilana etyfin och det vill jag försöka undvika så länge det går för bebisens skull.

Känner av magvärken idag igen..gör ont i nederdelen, speciellt när jag hostar eller står upp. Har haft lättare sammandragningar nu på morgonen, men de är hanterbara..känns inte lika hemskt nu när man har upplevt den värre sortens värk.

Ikväll har jag haft väldigt ont i magen..speciellt i nedre delen på höger sida. Kände mig kissnödig och skulle gå iväg men kom halvvägs och va tvungen att stanna, tog tag i dörrposten och flämtade ett tag. När jag äntligen lyckas ta mig till toaletten trodde jag att hela magen skulle ramla ut..fyyyy f.n va ont det gjorde. Älsklingen kom springandes och fick mig därifrån till sängen. Och där låg jag och skrek av smärta ett tag medan han masserade ryggslutet och bad mig andas lugnt. Värken släppte efter ett tag och jag kände att jag va helt stel i nacken för att jag hade spänt mig så mycket...
Det kändes som livmodern slets åt varsitt håll och smärtan va även nere i blygdbenen och i fogarna..ONT!!!

Sammandragningar har jag haft i många veckor..men de ät hanterbara..va det här en förvärk..en känning på hur det blir sen. Hela kvällen har det kommit och gått molande värk i ryggen och sidan av magen och varje gång har jag blivit rädd att..näää tänk om. Vill ju att bebisen ska stanna ett tag till så jag hinner friskna i.

H*n har varit väldigt livlig ikväll oxå så vi får  se vad som händer..hoppas lite på falsklarm, men bebisen är givetsvis välkommen när h*n behagar komma ut :-)

Nu ska jag sova..

Igår kväll när jag skulle sova och klädde av mig i vanlig ordning så ser jag att mina bröst har blivit ännu mörkare..så jag klämde lite på den ena och det kom ut en droppe klar vätska..vaaaa??? Kan det vara..eller?
Blev jätteglad..man har ju hört så många andra som har läckt redan för ett par veckor sen men inte jag. Oroligheten har ju funnits där något att: Tänk om jag inte kan ge mitt barn mat sen efter födseln. Men nu verkaar det vara fritt fram i kanalerna..det kanske gör rent inför. Det bara glittrar till litegrann..inte mycket som kommer och det är bara på den ena.

Nu börjar det kännas som om kroppen håller på och jävlas med mig..kände att jag började få ont i halsen igår morse men tänkte att det går nog över. Tvärtom..det accelererade hur snabbt som helst och igår kväll kunde jag inte svälja..blev många isglassar och isbitar. Har varit uppe och vankat hela natten, sovit två timmar däremellan så nu är man lagoms sliten. Har fått feber oxå.

Misstänker att kroppen jobbar på högvarv inför förlossningen..kanske vill rensa ut alla baciller inan, vad vet jag. En snorig näsa kan jag ta, men inte syran i halsen..det är så irriterande när man inte kan svälja eller prata. Vi kör teckenspråk härhemma..tur vi har så bra kommunikation :-)

Nä nu ska jag försöka sova nån timme..om det går. 

Idag hade vi en tid på specialistmvc för att få prata med en läkare angående om det blir snitt eller inte. Vi fick först träffa en bm och berätta om problemet, varför vi träffade bm vet jag inte, men sen träffade vi läkaren och hon va jättegullig och berättade om fördelar och nackdelar med snitt. Eftersom jag är överviktig så tar läkningsprocessen längre tid och komplikationerna kan bli svårare. Om man måste söva så måste jag hålla huvudet bakåt och det är den positionen som jag inte klarar av..den brukar utlösa nacklåsningarna.

Så vi bestämde oss för att låta kroppen starta igång av sig själv..det är ju lillgrodis som bestämmer när det är dags, och sen tar vi resten därifrån. Om jag orkar så kör vi på och skulle det vara så att jag absolut inte orkar så får man se hur långt man har kommit i förlossningen..om de ser huvudet kan man alltid ta till sugklocka och har det inte kommit så långt i förloppet då kan man besluta om kejsarsnitt. Det är då ett akut kejsarsnitt men om bebisen mår bra så kan man snitta inom en timme. Det kallas akut men det behöver inte vara akut för det. Då ger man värkstoppande så att det inte blir så jobbigt medan man väntar.

Sen blev det en lång shoppingvända på ICA Maxi, tog mig igenom nätt och jämnt, trodde seriöst underlivet och undermagen skulle gå sönder..det brändes och va som knivar i magen..usch! Nu blir det inga fler vändor ute..börjar bli så jobbigt när bebisen trycker på nedåt.
När vi kom hem låg jag i fosterställning och pep av smärta..vi hittade dock ett par punkten bak i svanken som hjälpte lite..det va som en djävulusisk mensvärk..fyyy va ont..och värre blir det. Sen började bebisen hicka och nu sparkas det för fullt.

Idag hade vi en tid hos bm. Skulle egentligen ha varit där i torsdags men älsklingen hade svårt att komma ifrån jobbet och jag hade ingen bil att ta mig in till stan med så det fick bli idag ist.
Vi hade ganska mycket att prata om för en gång skull. Har ju tidigare mått så bra att det inte har varit nåt speciellt att ta upp. Så idag hann vi inte ens ta blodtrycket eller kolla järnvärdet, men det har ju tidigare varit så perfekt att jag misstänker att det fortfarande är så även idag.

Vi lyssnade dock på bebisens hjärta, men idag låg jag inte på britsen eftersom nacken är så trasig. Hade ju aldrig tagit mig upp därifrån men det gick bra att sitta på en stol. Hjärtslagen slog fint och låg på ca 144..såg även hennes maskin att de låg upp mot 150 ett par ggr.

Sen blev prat mycket kring nacksmällen och att jag nu känner mig väldigt splittrad hur hela förlossningen ska bli. Från att ha varit så förberedd till att nu känna total rädsla och ha ångest..nu vill jag inte föda längre. När jag frågade om komplikationerna kan vara större för mig som är överviktig och hon svarade ja så bröt jag ihop. kunde inte hindra tårarna. Jag vet ju det innerst inne men det är alltid jobbigt att höra från någon annan, samt att det är absolut inget jag kan göra något åt nu en vecka innan.

Vad vi har varit naiva och inte ens tanken på kejsarsnitt under resans gång..jag har ju mått så bra hela tiden..och det är klart att det ska hända nu.
Bm såg hur dåligt jag mådde så hon ringde direkt upp till specmvc och  fick tag i en specialistläkare och berättade mina problem. Så vi fick en akuttid direkt imorgon för att prata om hur vi ska gå till väga.
Om man ska  göra ett planerat kejsarsnitt så bör man göra det 7-10 dagar innan bf ch det är typ..NU!!! Vi har ju bf den 18/8 och det är 8 dagar kvar. Enligt RUL så har de satt datumet till den 20/8 så jag "vinner" ju 2 dagar enligt det..men jag vet ju när befruktningen skedde i och med att det är ivf så jag ligger hela tiden två dagar före och det kan ju kännas lite stressigt i en sån här situation.

..men men vi får se vad läkaren säger imorgon..

Igår morse började lillgrodan stöka runt härinne i magen..och det gjorde ont..riktigt ont. Men jag vet att det kommer bli värre, mycket värre men det tar jag då. till slut tyckte jag att sammandragningarna blev lite väl täta så vi började titta på klockan. Och när vi insåg att det bara va 5 minuter mellan "värkarna" fick vi lite smått panik, men jag kände ändå att: det är inte dags än. Sammandragningarna höll inte på så länge även om de bara va 5 min mellan och mycket riktigt så släppte de efter ett tag.

Under dagen va bebisen lugnare men framåt kvällen började det om igen..inte lika tätt, men jag gick från toaletten och vek mig dubbelt av smärta. Det drog så mycket i naveln så jag trodde jag skull bli knäpp. Ont ont ont skrek jag och älsklingen kom springande och masserade svanken. Jag slängde mig i soffan och andades djupt som jag har lärt mig.
Panik, va det dags nu??? Jag är inte redo..nacken gör ont?!? vill inte än..vill bli bättre i nacken innan jag åker in. det svider!!!
Det tryckte på ordentligt nedåt och det kändes som det hängde blytyngder på nederdelen av magen..

Igår mitt på dan efter en dusch så började jag känna av stelhet i nacken. Har känt av nacken ett par dagar men tänkt att jag har nog sovit lite sämre i och med en ny säng samt att jag inte kan röra mig på nätterna när magen är så stor, så det blir många timmar i samma sovställning, nåt jag inte är van med.
Har en grov nackskada sen tidigare efter en trafikolycka och har opererat nacken i USA för 3 år sen. Nu under graviditeten har jag mått jättebra. Större mängd blod i kroppen ökar ju blodcirkulationen.

Nu är det ca 2 veckor kvar till beräknad förlossning och nu smäller nacken till..varför??? Nu när jag ha en kropp/nacke som är starkare än nånsin då brakar allt..känner mig såå nere och gråter floder var och varannan timme av smärta båda i nacke och i själen. Vet att jag inte ska stressa upp mig nu med lillgrodan i magen men det kan inte hjälpas. Känner mig så hjälplös och förtvivlad.

Vi som har planerat andning och jag har läst böcker om att föda och nu kanske vi måste ta ett beslut om kejsarsnitt för att jag vet att min nacke inte klarar en vaginal förlossning. Jag vill verkligen inte..är jätterädd för komplikationer och allt. I ocj med att jag är större så krävs mer bedövning..tänk om jag känner när de skär i magen eller i livmodern? Tänk om jag måste sövas..då behöver de ge mig ganska mycket..tänk om jag inte vaknar upp igen? Ska älsklingen behöva förlora mig och stå ensam med våran lillskrutta? *gråter*
Eller tänk om våran efterlängtade lilla bebis inte klarar sig..fyy va hemskt..skulle aldrig klara av det.
Elller en infektion i livmodern, ärrbildning, infertilitet mm..det snurrar ordentligt i mitt huvud.

Eller ska jag bita ihop och prova med en vaginal förlossning? Tänk om jag mitt i allt inte orkar längre och huvudet nästan är ute..då är det försent med kejsarsnitt, då måste man in med en sugklocka..hur kommer nacken att må sen då? En rehabtid på flera månader..jag vill ju kunna bära mitt eget barn.

Jag måste snart ta ett beslut hur vi ska göra..har inte så långt kvar innan det är dags. Jag vill ju samtidigt ha bebisen hos mig, vill vara delaktig i bebisens första timmar i livet. Allt annat är ju så bra..hon ligger fixerad, mår bra, jag mår bra och så ska min jäkla nacke sätta käppar i hjulet..varför?!? Jag blir så arg!!!

Jag måste försöka få kontakt med en bm på förlossning och prata med nån..är så splittrad just nu..vet varken vad jag vill eller vad jag klarar..

Kroppen: Bestäm dig för att du är klar att föda ditt barn! Nu är du klar med förberedelser och du är redo. Känslomässigt känner man ofta blandade känslor, man är otålig samtidigt som man kan känna rampfeber.
Livmodertappen har i regel börjat mogna och mjukats upp för att underlätta förlossningsarbetet, i vissa fall försvinner den helt. Slemproppen kan lossna, men det är ingen garanti att förlossningen är på gång. Om den lossnar i tidigt skede kan den till och med återbildas. Slemproppen bildas i vecka fyra för att skydda ingången till livmoderhalsen. Den kan vara alltifrån genomskinlig i en geléaktig konsistens till brun-, röd- eller grönfärgad. Den kan även komma ut i små omgångar och vissa märker inte ens av den.

Läs hur du hanterar förlossningens början, utifall att den skulle sätta igång redan nu. Bli dock inte alldeles fixerad vid det beräknade förlossningsdatumet! "Plus minus 14 dagar" är det som gäller vilket innebär att barnet kan födas NU eller om en månad. För många är det jobbigt, men faktum är att det är väldigt lite vi har kontroll över när det gäller barnafödande. Kroppen gör som den vill ändå.


Barnet: Är det möjligt att veta om man väntar en pojke eller en flicka, om man inte sett det på ultraljud? En ledtråd är vikten - pojkar tenderar att vara något större än flickor. I vecka 39 väger bebisar mellan 3 kg och 3,2kg, men fortsätter bygga upp det lager underhudsfett som hjälper till att hålla dem varma utanför livmodern.
Det duniga hår som hittills täckt barnets hud försvinner och hudens rynkor är utslätade.

Nu är gripreflexerna starka och hon eller han reagerar mer tydligt  på ljus och ljud. Nu är kroppen ganska rund och i barnets mage finns det en hel del mekonium –den första avföringen – som behöver komma ut.

Barnets avföring "mekonium" som samlats i tarmarna består av en blandning av lanugohår, gallpigment, utsöndringar från matsmältningssystemet och celler från tarmväggen. Barnet förbereder sig att födas genom att samla på sig extra mycket energi för att klara sig under förlossningen och de första levnadsdygnen innan mjölkproduktionen kommit igång.

Bebisens inre organ finns alla på plats, men lungorna tar längst tid att utvecklas färdigt. Även efter födelsen kan det ta några timmar innan andningsrytmen etableras. När bebisen precis är född kommer man att undersöka den och bedöma resultatet enligt Apgar-skalan.

Nu förser moderkakan även fostret med antikroppar som ska hjälpa barnets immunsystem att hålla infektioner borta de första sex månaderna.

Undrar du vilken ögonfärg ditt barn kommer att ha? De flesta kaukasiska barn föds med mörkblå ögon och den ögonfärg de så småningom kommer att få, vare sig det är bruna, gröna, gråa eller blå ögon, inte visar sig förrän efter flera veckor eller t o m månader. Ditt barns ögonfärg vid förlossningen kommer att förändras i kontakt med ljus. De flesta barn av afrikanskt eller asiatiskt ursprung har mörkgrå eller bruna ögon vid födseln, men den exakta nyansen visar sig inte förrän efter sex månader till ett år.

De flesta barn ligger nu med huvudet nedåt. Nu är det så trångt om utrymme att armar och ben ligger klistrade längs med kroppen. Nästan alla ben i kroppen har hårdnat, men några hinner inte bli det före födseln. Barnets skalle är inte helt ihopväxt. Anledningen är att huvudet ska vara följsamt under förlossningen. En del barn har därför lustig huvudform när de kommer ut, men det kommer att återställas

Såhär ser bebisen ut nu:

Igår kväll kom sammandragningarna ännu tätare mot vad de har gjort tidigare. 15 minuter mellan är vad som hör till vanligheterna, men igår kväll gick det bara 10 minuter mellan. Magen blev stenhård som ett bowlingklot och gjorde ont. Vid nåt tillfälle värkte det ordentligt även i svanken och smärtan strålade ut i högra låret. 
Såg på älsklingen att han blev lite nervös och vi bestämde oss för att 4 minuter mellan värkarna, då ringer vi in till förlossningen.

Men allt gick bra och jag va ganska trött igår kväll, sov hela natten med bara två vändningar i sängen och en kisspaus..underbart!! Fler såna nätter tack. Det enda jobbiga är att jag har tryckt upp ena axeln mot örat så jag va lite lagom stel i nacken/axeln imorse..men det börjar mjukna upp nu.

Vädret är grått och tråkigt så idag stannar jag hemma och bakar bullar :-) På em blir det till att lämna in bilen på lagning och sen ska jag äntligen få tona håret..det ska väl inte vara farligt för skruttan. Dags att börja göra sig fin fast man ska in på förlossning..man ser nog så risig ut ändå just då så lite kan man väl få piffa upp sig tycker jag :-)

Ikväll ska jag få hjälp av älsklingen med lite fotvård. En annan når ju knappt sina fötter så lite hjälp är inte fel..hihi!
Och så ska jag måla naglarna som jag har låtit växa ut pyttelite..vill ha fina kort på lillskuttans hand i min hand..älskar såna bilder :-)

I Lördags åkte jag ner på stan för att köpa det berömda hallonbladsteet :-)
Jag hittade det här teet på life butiken, tyvärr hade de inte lösvikt utan bara på påse..det ska tydligen vara mildare, men vi börjar i den här änden först.

Såhär står det på babycenters hemsida om hallonbladste:
Det har en toniserande verkan på livmodern och hjälper, om man tar det dagligen under graviditetens sista 6-8 veckor, till att förbereda livmodermuskulaturen inför förlossningen och kan på så sätt göra det lättare att föda barn.

I en studie som gjordes i Sydney, Australia, gav man 192 förstföderskor antingen en tablett med 1,2 g torkade hallonblad eller placebo två gånger per dag från graviditetsvecka 32. Örtpreparatet visade sig inte ha några skadliga effekter på varken mor eller barn och de som tagit hallonbladstabletterna hade ett kortare utdrivningsstadium under förlossningen och en lägre frekvens av instrumentförlossning (19,3 % jämfört med 30,4 % för placebogruppen.). Men man behöver göra mer forskning för att bekräfta dessa resultat.

Eftersom det har en stimulerande effekt på livmodern, är det mycket viktigt att inte använda hallonblad före graviditetens två sista månader. Börja med en kopp örtté per dag och öka gradvis till max fyra koppar té eller tabletter per dag. Du kan dricka hallonbladsté obehindrat under förlossningen också.

Du kan köpa torkade hallonblad från en välrenommerad försäljare, eller plocka och torka själv. Så här brygger du te på bladen: lägg 25 g torkade hallonblad i en tekanna och häll på 6 dl kokande vatten. Sätt på locket och låt dra i 15 minuter. Om du bara vill göra en kopp, använder du 1 tsk torkad ört till en kopp kokande vatten.

En annan ört som kan användas tillsammans med hallonblad är rapphönsbär, mitchella repens. Den har på samma sätt som hallonblad använts traditionellt för att underlätta förlossningen. Nordamerikanska indiankvinnor brukade ta den under graviditetens sista veckor. Örten har, liksom hallonblad, en toniserande inverkan på livmodern, vilket sägs kunna göra förlossningen lättare och förloppet snabbare. Det finns inga forskningsresultat som bevisar effektiviteten av denna medicinalört.

Den bör inte tas alls förrän under graviditetens sista veckor.


Jag tycker det smakar som vanligt fruktte, det är väldigt svagt så det är viktigt att man låter det stå och dra ett bra tag, det blir inte beskt som många andra sorter.
Jag gjorde iordning en hel kanna och stoppade även ner en kanelstång och några nejlikor för att spä på effekten något mer.

Jag känner skillnad i sammadragningarna när de väl sätter igång..de är starkare och gör mera ont..
I lördags kväll tog jag första koppen och har nu tagit 1-3 koppar om dagen. Igår kväll hade jag så ont så jag va tvungen att gå och lägga mig..har varit bökigt hela natten men det verkar inte vara nåt på gång än iaf. Men nu är det inte så många dagar kvar till bf :-)

Kroppen: Nu närmar sig förlossningen med stormsteg. Se till att du vet var din partner befinner sig och att du lätt kan få kontakt.
När barnets huvud har ställt in sig brukar det bli lite lättare för den blivande mamman att andas och äta igen eftersom det blir lite mer plats upptill i magen. Allt fler känner förvärkar. Det som skiljer förvärkar från sammandragningar är att värkarna oftare gör ont. Först blir magen hård, precis som tidigare, men efteråt kan en molande känsla finnas kvar. Smärtan sitter långt ner i magen eller ländryggen och påminner om mensvärk. Långt ifrån alla får dock någon förvarning om att förlossningen är på gång. När du väntar ditt första barn är det vanligast att barnet kommer efter beräknat datum. Är du omföderska föder du statistiskt sett nästa barn två till tre dagar tidigare.

Ungefär vid den här tiden börjar många kvinnor bli oroliga för att de inte kommer att känna igen när förlossningen börjar. 

Barnet: Nu är barnet helt fullgånget och navelsträngen är cirka 50 cm lång. Nu väger bebisen kring 2,8 kg och är nästan 49 cm lång. Bebisens huvud ligger nu förmodligen nere i ditt bäcken och skyddas av den omgivande benstrukturen. Detta ger benen och underkroppen mer plats att växa.

Många bebisar har nu huvudet fullt av hår som är ungefär 3,5 cm långt. Men det behöver inte ha samma färg som ditt – mörkhåriga par kan bli överraskade av nyfödda bebisar mer blont eller rött hår och ljushåriga föräldrar kan få bebisar med mörkt hår. Och så finns det förstås bebisar som inte har något hår alls.

A propos hår, så har nu det mesta av den duniga kroppsbehåring som kallas lanugo och som din bebis haft sedan 26 veckor försvunnit, liksom det mesta av fosterfettet (vernix caseosa). Bebisen sväljer detta, liksom andra avsöndringar, och lagrar dem i tarmarna. Detta kommer att bli bebisens första bajs, som kallas barnbeck (eller mekonium).

Om barnet föds under denna vecka så anses det inte vara född för tidigt.

Fostret växer lite långsammare de sista veckorna, pojkar lite snabbare än flickor. Det oljiga vaxlagret på barnets hud börjar försvinna, men  lämnar kvar lite för att underlätta under förlossningen.

Såhär ser bebisen ut nu:

Den senaste veckan har det egentligen inte hänt så mycket..bebisen växer och det känns mer och mer i magen som börjar bli jättetung. Jag har ont när jag har suttit ett tag och sen reser mig upp. Känns som hela paketet ska ramla ut och det stramar och drar i navelområdet. Jag har nog även fått den berömda gravid gångstilen - vaggandet..haha!
Inte så snyggt men vad gör man när man har en 3 kilos bebis i magen.

Igår va vi till bm och blodtrycket låg på 125/75, helt perfekt..vi tog inget blodvärde eftersom jag hade så fint förra gången på 126. Bebisen är fortfarande fixerad, men herregud vad det gör ont när de ska vara där och klämma och känna..iiiiihhhhhh!!!

Bebisens rutiner har oxå blivit mer livligare..ett riktigt busfrö därinne tror jag. nu kan Krister lägga handen på höger sida om magen och får sig direkt en mjuk liten spark. Han petar tillbaka och även bebisen..underbart att se hur det lyser i ögonen på älsklingen av att få kommunicera med bebisen på det här sättet.

Nätterna är jobbigare eftersom jag nu vaknar oftare och måste gå upp och kissa..undrar om kroppen håller på att ställa om sig till de kommande amningstiderna. Vaknar ver tredje timme men håller även på att knöla i sängen mellan de tiderna..jag kan verkligen inte vända på mig..ont när man lanadar på magdelen.
Och varje gång jag går upp på toa..så vips är lillgrodan vaken.
Och jag känner att jag har blivit mer irriterad på att älsklingen snarkar för jag har så svårt att somna om så nu har öronpropparna åkt fram..oops!

Kroppen: Vid den här tiden kan du eventuellt känna att bebisen rör sig nedåt och trycket i den nedre buken ökar. Detta gör att dina lungor och din magsäck får mer utrymme och det kan bli lite lättare att äta och andas. . I gengäld kan trycket på urinblåsan bli starkare och man måste kanske kissa oftare. Det kan däremot bli jobbigare att gå – för en del kan det kännas som om bebisen är på väg att ramla ut!
Barnmorskan mäter tillväxten och lyssnar på barnets hjärtljud. Normalkurvan för symfys-fundusmåttet ligger vid denna tidpunkt mellan 31-37.

Hos förstföderskor brukar huvudet snart fixera sig i bäckeningången. Ligger barnet med stjärten neråt kommer man att vilja göra ett försök att vända barnet. Hos omföderskor är det vanligt att huvudet förblir mer rörligt innan det slutligen fixeras.
I slutet av denna vecka anses du fullgången och bebisen kan i princip födas när som helst från denna tid. (Mellan 37 och 42 veckor räknas graviditeten som fullgången – innan 37 veckor anses bebisen underburen och efter 42 veckor överburen.)


Du kanske har märkt att brösten läcker lite. detta är helt normalt. Dina bröst har börjat producera den mjölk som kallas kolostrum eller råmjölk och som ger ditt barn en bra start. Om du känner att förlossningen börjar, kommer din barnmorska att undersöka livmoderhalsen. Hon kommer att se om den har börjat utplånas (bli tunnare) och dilateras (öppnas).
Gå gärna igenom förlossningsbrevet du har skrivit med din barnmorska och gör en avstämning.

Barnet: Bebisen lägger fortfarande på sig – ungefär 28 gram om dagen. Den väger kring 2,7 kg och är ungefär 47 cm lång och huvudet är cirka nio centimeter i diameter. De resterande veckorna fram till födseln ökar vikten vanligtvis till 3000-3500 gram och barnets längd brukar hamna på mellan 47-50 centimeter. Av någon anledning brukar pojkar väga mer än flickor och det andra barnet likaså.

Ja det känns som man är tillbaka i v.8 när jag hade ständigt illamående. Men då va det mer på kvällarna, nu är det rejäl morning sickness som gäller..och inte bara det, så fort jag ställer mig upp och ska göra något så kommer det krypande..kan bli fruktansvärt yr så jag måste gå och sätta mig och dricka vatten.

Idag när vi åkte in till bm blev jag tom åksjuk i bilen..och lika på väg hem från syrran, ja då fick jag sitta med en påse framför näsa för att jag va så klen.
Fullt normalt sa bm och det kan vara så att bebisen ligger och klämmer på stora kroppspulsådern.

Idag har vi varit hos bm och fick reda på att lillgrodan har fixerat sig!! :-) Det känns verkligen jättebra. Mitt järnvärde hade gått upp ytterligare från 121 till 126. Och mitt blodtryck låg på 125/75.
När vi lyssnade på bebisen hjärtslag låg de på 152 slag/min så vi tror definitivt på att det är en liten tjej som gömmer sig därinne. Men vi får väl se..