Bebislängtan

Jag gick och la mig strax efter klockan 12 inatt och vaknade kring 3-tiden. Det första jag tänkte på va..undrar om jag är gravid??
Sen kunde jag inte riktigt somna om..jag vaknade va 10:e minut och tittade på klockan. Klockan 7 skulle jag upp när Kristers väckarklocka ringer. Vi skulle ju göra det här tillsammans. Men när klockan va 4 då frågadae jag: Får jag gå upp och testa..jag kan inte sova?
Ja gör så du!

In i badrummet slet upp förpackningarna och tog fram testet jag fick från IVF



Titta va starkt strecket är! =))



Jag passade även på att ta ett vanligt CB, som oxå visade ett starkt plus.



Jag tog ytterligare ett CB bara för att se hur lång tid det tog innan plusset dök upp och jag kan säga att det tog bara nån sekund innan jag plusset. kontrollstrecket hade inte ens dykt upp.



Fortfarande ingen blödning. =))

Nu då är inte det ok..det är ju den 14:e om 10 minuter..hehe Nä sa älsklingen..det räknas inte.
Jag har iaf förberett inför imorgon. Testerna ligger på handfatet, den lilla burken och beskrivningarna..som om jag inte vet hur man utför ett test. Det är ju tack vara mig som de där företagen går runt. =)





Konstigt nog så läser man alltid bruksanvisningen NOGA innan man gör testet..det kan ju vara olika antal sekunder..haha!
Natti natti..jag vet ju att jag inte kommer kunna somna iofs men jag kan väl göra ett försök.

Ja tänk att det äntligen är dags..inte en dag för tidigt..hela dagen har varit smärtfri..eller nja..inte smärtfri med blödningsfri tack o lov. 
Känns så fruktansvärt konstigt att gå hela ruvningen utan en rosa eller brun flytning. Det är ju det man går och bävar för hela tiden.
Är det såhär en normal människa känner sig i början av en graviditet?? Eller är det så att mensen kommer att komma men att den är sen..och det blir ett minus imorgon..tror jag måste läggas in på psykavdelningen snart..haha!

Tro mig man blir konstig i en sån här behandling..man sätter så mycket på spel hela tiden och man vill inte gå igenom den här smärtsamma behandlingen gång på gång. Fast jag skulle nog fortsätta till vi fick en liten även om det skulle ta några år. Säger jag nu..få se hur ledsen jag är imorgon..fast jag tror på ett starkt plus!
Eller jag vet inte vad jag tror..jag är bara så fruktansvärt rädd nu..*drar en djup suck*

Och vad är det som gör så ont till och från..har jag redan växtvärk? Jaja nu ska jag gå och sova så jag får gå upp =))
Jag har 3 st tester att testa med imorgon..weeeeeeeee!!! Jag är ju en testmissbrukare så ;-)

Håll tummar och tår för oss imorgon!!!
Stor kram från mig!!!

Jag åkte hem till mamma en sväng idag för att fördriva tiden lite..och jag ville så gärna berätta för henne men jag vet ju att vi inte ska förrän vi är på den säkra sidan.
Sen åkte jag ner på stan och handlade lite.

Jag känner mig som ett barn på julafton..eller NÄÄÄÄ ännu värre. Jag är så sprudlande glad trots att jag känner mig som en tickande bomb.
Så fort jag går på toaletten så hör jag att älsklingen blir helt knäpptyst..då sitter han som på nålar.
Omkring kl 13 när jag hade kommit hem gick jag på toa och sen..klantiga jag brast jag ut i ett: Ååhh nej!! Kom på sekunden efter att så får man INTE säga!!! Jag kom på att jag hade glömt att ta mitt progesteron på morgonen.

Stackars älsklingen..förlåt förlåt förlåt!!! Så vi har en deal nu..han sa att jag skulle hojta direkt om det va kört, inte sitta för länge på toaletten..eftersom jag då skulle lika gärna kunna sitta och gråta och så inga konstiga ljud som inte går att uppfatta vad jag menar.
Undrar vem som är mest knäpp i den här ruvarperioden..hahahaha!!!

Jag har frågat lite snällt om jag får tjuvtesta imorgon men inte då..på måndag är måndag. 
En annan liten tanke har dykt upp..tänk om det blir minus på månad och så dyker inte mensen upp??? Fast i min värld finns inte det..jag har inte börjat blöda som tidigare..jag måste vara gravid!! =))
Men det är bara en teori eller önskan..som jag hoppas slår in.

Och ingen blödning verkar vara på gång hoppas jag. Vi är såå glada. Vi kom nyss hem från julbord i Tällberg och vi stod och kramades länge innanför dörren. Hoppas det är våran tur att få en gosig, liten, mjuk, varm bebis.
Gick på toaletten och lovade mig själv att inte kolla pappret men det går ju bara inte!! Tomt..vitt vitt vitt =))
Kvällen är räddad
När jag reste mig upp så högg det till i bebismagen och sådär mycket har jag inte känt hittills.
Fick min fragminspruta..lyckades hitta ett ställe utan blåmärken och det gick bra..kände inte ens sprutan..efteråt svider det alltid lite.

Nu ska jag mysa ner mig i soffan och njuta av brasan!
 

Eftersom jag har låtit bli att räkna ut vilken som är den mest kritiska dagen för att jag ska börja blöda så är jag inte riktig säker om det va igår eller idag. Men jag klarade mig igenom hela dagen igår och de senaste två gångerna så har jag börja blöda 4-5 dagar innan den faktiska Testdagen och det har jag passerat nu.
Jag har ständig molvärk i bebismagen och är konstant kissnödig. Tycker det är lite tidigt för det..men det får springas rätt ofta ändå.
Brösten är ömma och magen är alla regnbågens färger + att den här blivit tjockare..fått mer hull på övre magen..la även lillasyster märke till igår när jag skulle prova lite kläder. Din midja är inte lika smal längre! Näääää..fast jag vet ju varför ;-)

Jag är visserligen expert på att vara skengravid..det har jag ju varit de senaste 6 åren men jag tror stenhårt på det här försöket. Nya beprövade mediciner, trevligare miljö på jobbet och MINDRE stress.

Nu ska jag gå och göa iordning mig..ska iväg med jobbet till Dalecarlia i Tällberg och äta julbord..gottigt!

Jaha det va ju bara det här jag väntade på..känslosvallet utan förvarning. Satt och läste lite på nätet och så kom den där uppgivenheten..känslan av ensamhet och saknad. Varför jag kände så vet jag inte..jag är varken uppgiven eller ensam..saknad kan jag visserligen känna över förlorade familjemedlemmar och det kommer nog alltid komma och gå. Sådär ja..nu vred nån på kranen igen! *snyft*

Den totala tröttheten, svettningarna, känslosvallet och så molnande värk i bebismagen..jaja det behöver ju inte vara nåt..det kan bara vara mn totala rädsla som spelar ut mig. Rädd för att misslyckas igen..orken att ta sig upp på benen igen..att orka med ett nytt försök och veta nånstans därinne att vi kanske aldrig lyckas..den rädslan går inte att beskriva.

Sekunderna efter att mitt känslosvall kom Krister och berättade att hans faster hade somnat in..hon blev 92 år..medan han pratade med sin pappa i telefon började jag alltså gråta..jag visste ju inget..konstig?!?
Sekunderna efter att han berättat började jag tokfnittra hejdlöst och sen gråta igen för jag kände mig så hemsk som satt och fnittrade åt en sån sak..då började han oxå skratta men han skrattade åt mig som va mitt uppe i ett känslosvall. Kul att det är nån som tycker det är roligt i alla fall.

Nä nu ska jag och liten gå och sova..jag orkar inge mer nu. Molvärken har iaf lagt sig..fick lite ont i svanken och sidan av midjan.

Ja det kan man lungt säga att jag va idag. Låg i soffan nu på eftermiddan och tittade på ett matlagningsprogram och ögonen va som bly flertal ggr..sen kommer jag inte ihåg nåt mer =))
Vaknade upp och va helt genomsvettig..blääääh!

Nu är jag seg som kola..orkar inte göra nåt överhuvudtaget..och ögonen hänger fortfarande i halvläge. Ska göra lite kvällis och gå och lägga mig. En dag imorgon oxå =)

Fragminsprutorna har varit lite bråkiga att ta de senaste dagarna eftersom jag är genomblå och när vätskan går in så sviiiider det nåt så fruktansvärt.
Igår kväll och idag gick det bättre..tack o lov. Finns inget utrymme för att komma tillbaka till skrik/gråt/jagvillinte stadiet. De här sprutorna ska jag ju ta i 12 veckor till...puh!! *skräckslagen* Var ska jag hitta ställen att sticka snart undrar jag????

Igår kväll bet "lillen" mig ett flertal ggr..sen kom en molnande värk till och från. Det kan ju vara mensen som är på gång oxå eller så är det nån som försöker bita sig fast.
Jag har ju dessutom gått och blivit sjuk. I helgen när vi va till Sälen så bröt förkylning ut..jag har inte varit sjuk sen förra året i december så det va väl på tiden nu då.
Det jag är lite orolig för är att antingen så jobbar mitt immunförsvar ännu hårdare nu för att göra sig av med förkylningen och samtidigt åker "lillen" oxå med ELLER så är immunförsvaret så avdankat nu så att den släpper igenom vad som helst under en period och då välkomnar kroppen den lille spionen.
Hoppas ju givetvis på det sista.
Eller så kanske det är prednisilontabletterna..alltså kortisonet som har gjort att jag är förkyld.

Tror jag har dragigt på mig ett munsår oxå..det har jag ju aldrig haft =(
 

Det blir ett antal mediciner man får ta för att det lilla embryot ska fastna och hålla sig kvar i 9 månader. Allt känns som ett stort lotteri ibland.
Nu är det tredje gången som jag ruvar så nu har läkarna fler förslag på vad man skulle kunna göra för att hjälpa oss att nå våran största önskan..

Jag tar progesteron MIC 2 ggr om dan



Jag tar Trombyl 1 ggr om dagen, blodförunnande för att minska risken för blodproppar



Jag har även den här gången fått Fragminsprutor som jag ska ta 1 ggr om dagen i magen, oxå blodförtunnade







Eftersom vi har fått 2 missfall så har de nu forskat i om kortison kan hjälpa om man har ett överaktivt immunförsvar, så det blir 1 tabl på morgonen



Tar extra vitaminer för gravida och ammande..de har allt jag behöver..



..och så lite extra e-vitamin för att hjälpa lille vän att fastna =)



Så där..det va nog allt!

Jag vet inte vad det är för ruvardag idag och jag tänker inte ta reda på det heller. Det bästa är att bara låta den här tiden passera utan att tänka för mycket.
I Helgen va i till Sälen med jobbet och hade jättemysigt. Va så skönt att komma bort från allting som har med ruvning och bebisverksamhet att göra. kanske kunna slippa tänka på när den kritiska dagen är mm.

Jag trodde det skule bli knöligt att ta med sig en kylklamp upp dit och ta sprutor, tabletter, vaggisar mm men det gick jättebra.
Börjar dock bli jobbigt med fragminsprutorna eftersom jag börjar bli lite hård där jag har stuckit flera ggr och då gör det mer ont.
Är rätt färgglad om magen oxå.

Ja det går i vågor..som kraftig mensvärk fortfarande..känns lite som efter ett äggplock fast lite mildare men det är obehagligt. Känns som jag har blodsockerfall på kvällarna..mår lite illa. Misstänker att det är av alla hormoner och tabletter och vaggisar.
Dagen på jobbet har gått bra..så länge jag är där så funkar det bra..jag får annat att tänka på

Fragminsprutan gick ok idag..det sved inte lika mycket som igår..då gjorde den riktigt ont!
Tror nästan jag skulle behöva skaffa en dosett för alla tabletter att hålla koll på.

Hej jag är 89 år och jag kan inte hålla koll på alla tabletter jag ska peta i mig + sprutor! *ironisk*

Jaha idag va det dags då...*gulp* Jag vaknade gabska abrupt imorse av att jag hade haft en så verklig dröm. Jag drömde att jag va på förlossningen och föde fram en jättesöt liten tjej. Kom på mig själv att sitta och le i sängen. Tanken som slog mig va..undrar om inte jag vill veta könet på den lill* om vi lyckas bli gravida? Hmmm undrar va älsklingen vill?

Jag hoppade ur sängen och tog en varm dusch..tankarna slog mig hela tiden om våra ägg skulle klara upptiningen eller inte..och hur skulle vi gå tillväga sen..åhhhh frustrerande att inte veta.

Jag gjorde en omelett och råkade tydigen ställa in den tommae vispskålen i kylskåpet igen..fick jag se när jag kom hem från jobbet..haha. Va yr man är på mornarna. =) En dag när jag kom hem så stod den bärbara telefonen i kylskåpet..ooops!

De skulle tina upp äggen på morgonen men vi ville inte veta hur det hade gått förrän vi skulle dit kl 14.
Jag jobbade på hela förmiddan och mina arbetskollegor va väldigt stöttande hela dagen när de såg hur jag trummade med fingrarna så fort jag fick en stund över.
Min chef gav mig en kram innan jag åkte och önskade mig lycka till..vilka människor det finns..blev alldeles tårögd..precis som nu =)

Vi jagade länge en parkering och jag va på god väg att rymma åt andra hållet..jag ville verkligen inte veta..det va så mycket som stog på spel.
Men till slut så släpades jag in på ivf kliniken och jag dök in på receptionisten och kastade ur mig: Hur har det gått????
Hon visste inget..men hon trodde att det hade gått bra..hon hade inte hört nån annat...JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!! Eller vänta..hon va ju inte säkerhon visste ju egentligen inte riktigt..Gå och fråga utbrast jag!! Jag bad om ursäkt att jag va så påstridig..men mina ben skakade av nervositet.

Hon gick in på LAB och frågade personalen och de att det va ok!
Klarade båda sig?? Vi skulle få reda på mer av läkaren när det va dags.

När vi kom in sa läkaren att båda hade klarat sig men att det ena va jättefint skick så vi skulle få tillbaka den.
Visst hade vi velat ha tillbaka båda våra små men huvudsaken va att få tillbaka en och så kan det ju alltid bli komplikationer.
Läkaren sa: Du har ju varit gravid två ggr tidigare och så vill vi inte ha tvillingar..=) Vi kan ta tvillingar =)

Insättningen gick helt smärtfritt och när vi skulle titta på VUL så va det lite svårt att hitta det lilla  embryot men vi hann se den lite snabbt innan den gömde sig. Varm och mysigt ju..vill ju borra in sig hos "mamma"
De hade skalat av lite av det hårda skalet för att ge oss ytterligare en chans att få det att fästa. Va omtänksamma de är. Personalen på ivf är guld värda..de tar verkligen hand om oss hjälplösa ledsna små människor.

Vi fick prata med en sköterska efteråt och vi gick igenom allting lite nogrannare och satt och småpratade lite.
När vi gick därifrån så ville jag bara ställa mig och skrika!! Hoppa och jubla!! När vi gick in på apoteket för att hämta  ut alla mediciner så tittade älsklingen på mig och flinade stort..för jag gick ju runt som jag hade en galge i käften..jag va ju sååå glad och lycklig. Bara känslan att veta att det faktiskt finns nåt därinne gör ju att man blir aldeles varm.
Tänk att man redan kan känna att man vill beskydda den lille för allt i världen.

Har gjort allt precis som vanligt..vilat och tagit det lungt..man vågar knappt gå och kissa..tänk om den åker ut?! Näääeeee..kan den ju inte =)

Vi är så lyckliga nu!!
Hoppas att det är våran tur nu.

Jag ringde ivf imorse och de sa att allt va normal..det kunde känna såhär eftersom äggstockarna har stimulerats med hormonsprutor..jaja det är bara att bita ihop då..panodil och rumpvärme i bilen =)

Idag har jag haft en molnande mensvärk känsla..ska det vara såhär??? Tänk om livmoderslemhinnan håller på att stötas ut bitvis så att det lilla ägget inte får en bra miljö att växa upp i.
Måste ringa upp till ivf imorgon och kolla så att allt är som det ska..vill ju inte att de tinar upp äggen och sen är inte min kropp redo.
Fy vad man ska behöva stressa över smågrejjer..

Värken är som värst nu så nu blir det sängtime.

Idag va det bättre, behövde inte ta några värktabletter tack o lov. Försöker hålla mig borta från dem så mycket det bara går.
Har varit hemma hela dagen och julpyntat...det är ju 1:a advent =))

Fy vad ont jag hade i undermagen idag..petade i mig panodil så fort jag klev upp. Kändes nästan som jag skulle tappa ut hela paketet. Kom på att det här är ju egentligen äggplockningsdagen, då brukar jag ju ha fruktansvärt ont eftersom de är så stora de kan bli. Jag tog ett test imorse och det visade full stegring...*suck* Jag borde ju bli glad men jag vet ju att det är substanserna i sprutan som ger utslag inte min egen ägglossning. Och så visste jag ju att vi inte fick ha sex eftersom risken är för stor för fler än 1 barn.



Nu är det inte långt kvar...

Visst känns det lite tungt av de förstorade äggstockarna men inte så besvärligt. Jag jobbade som vanligt och åkte sen och hälsade på en kompis som jag inte träffat på länge. Efter det åkte jag och maken hem till storasyster som för en vecka sen fick en liten bebis..mys mys. Personalen på ivf sa att jag ska försöka umgås med så mycket bebisar och småbarn som möjligt. Det skulle tydligen vara bra för behandlingen =))

Ringde ivf imorse och berättade att ägglossningstestet även imorse va negativt..så nu gjorde vi upp en planering för vad som händer nästa vecka.
Ikväll kl 20.00 ska jag ta Ovitrellesprutan så att jag får ägglossning..och så fick vi sexförbud..hhrrrmmmpppfff!!
Tänk om äggen inte klarar upptiningen..då har vi gjort hela den här behandlingen förgäves..vill ju så gärna få försöka iaf..PLEASE!!! *sitter sött och ber en sväng*

På onsdag  är det dags igen..nu har vi väntat så länge på det här försöket..i mer än 8 månader så det skulle vara trist att falla på mållinjen igen.
Kl 14.00 ska vi vara där. De brukar vanligtvis ringa på förmiddan och berätta om upptiningen lyckades men jag vill inte veta.
Jag tänker jobba och hålla tankarna på annat. För när man jobbar är man glad och då har inte så mycket tid till övers för annat..och det är bra!
Så när vi kommer dit så får vi veta..peta in eller inte..hoppas och hoppas att vi får båda tillbaka. Vi hade det som ett önskemål den här gången. Men alla säger att vi är så unga hela tiden..jag känner mig inte ung i det här avseendet..men annars är jag max 26 ;-)

Så klockan 20 va det dags..jag plockade ut den hemska nålen ur förpackningen och hämtade först den STOOOORA kylklampen..hehe



Bedövade magen och ropade på älsklingen..men han sa..ja snart..va f..n magen va ju redo. Så jag pillrade lite och sen studsade jag in nålen..guuud va mina fötter svettades och vad gör jag nu då..vågade inte trycka in vätskan..är ju hur mycket som helst och så fick jag inget rejält tag...hallåååååå kommer du????
Jag började trycka in vätska och kände hur det sved till men allt gick jättebra...
Jag klarade det själv!!!! *Jubel*





Nu blir det inga fler sprutor för den här gången..=))

Idag va jag bara irriterad på allt..när jag skulle sätta nålen så hittade jag inget ställe där det inte kändes..men  frustrationen försvann rätt snabbt..ta tag i magen och sätt nålen..vela inte!!!
Och det gick ju bra...igen. =)
Tog ett test imorse men det visade ingen stegring..tog ett test på kvällen oxå för att vara på den säkra sidan men icke då..va svårt det ska vara att ha en kropp som fungerar..jag vill oxå vara som alla andra..vara kvinnlig..*suck*