Bebislängtan

Imorse när jag skulle kissa trodde jag magen skulle spricka..jag va så spänd och det gjorde ont. Har haft så i ca tre dagar nu men nu började jag bli orolig. Tänk om jag har fått en cysta igen..det va lite de känningarna..usch!
De senaste gångerna jag har fått en cysta så har det gjort fruktansvärt ont när de har spruckit och älsklingen har fått köra mig till akuten i ilfart.

Sen blir man ju orolig om det kan påverka bebisen på nåt sätt. Ringde sjukvårdupplysningen och hon tyckte jag skulle ringa specMVC imorgon för att få komma in och kolla att allt är som det ska.
I övrigt mår jag ju toppen i min graviditet. Lite illamående, ömma bröst, lite flytningar det hör ju till. Det tar jag, inga problem men när det börjar strama så att börjar göra ont och det blir svårigheter att kissa, ja då blir jag orolig.
Jag ringer hellre en gång för mycket än en gång för lite. Skulle aldrig förlåta mig själv om jag fick höra att vi skulle ha kommit in tidigare för nu är det för sent att göra nåt..usch hemska tanke!!
Jag kan även få kramper i undermagen men de går ju oxå ganska snabbt över bara man tar det lungt.

Jag vill ju känna mig lugn så att våran älskade bebis kan fortsätta guppa runt i sitt lugna lilla hav =))

Idag har jag haft väldiga spänningar i bebismagen. Till och från så krampar det på höger sida när jag rör på mig eller vänder mig i soffan/sängen.

Nu på kvällen så satte det igång igen - kräkningarna. Jag har kvällsillamående istället för på morgonen. Ganska skönt ändå med tanke på att då är man alltid hemma iaf. Ingenting verkar hjälpa heller, för mycket magsyra. Älsklingen är så snäll som hjälper till och att han inte tycker det är äckligt. Han står bredvid och flinar lite sött för han tycker bara det är positivt med alla symptom.
Även om jag känner mig klen som en råtta just nu. Har precis fått i mig lite rostat bröd och lite fil med ingefära - få se om det stannar kvar i magen. Gurka tycker jag är gott oxå och iskallt vatten!

Weeeeee! Det går undan nu..jag kan inte fatta det att vi faktiskt är gravida. Jag är världens lyckligaste nu =)
Mina symptom kommer och går,  jag har kräkts några gånger men inte så ofta men just nu så känner jag mig bara tjock, tjock och fet. Ingen riktig gravidmage än men kläderna passar knappt. Tur jag kan skrota runt i mjukisar hemma ett tag till.



Denna vecka täcker ögonlocken ögonen och de öppnas inte igen förrän vecka 27. Levern, inälvor, hjärnan och lungorna börjar arbeta och tillväxten av huvudet stannar upp. Nu får kroppen en chans att hinna ikapp huvudet för att få de rätta proportionerna. Tills nu har fotsulorna legat mot varandra, men nu kommer de långsamt att rätas ut för att snart vändas ifrån kroppen.

20 små tandanlag finns nu i gommen. Mot slutet av denna vecka kommer tarmarna tillbaka till sin plats i magen och navelbråcket försvinner. Den nedre delen av tarmpaketet viker ihop sig och bildar tarmludd, som efter födseln har till uppgift att dra in näringsämnen i kroppen. Matsmältningsmusklerna börjar fungera och dra ihop sig.

Fostret rör sig mycket, men det är fortfarande för tidigt för att kvinnan ska kunna uppfatta det. Många får nu höra hjärtat på det blivande barnet. Det slår dubbelt så fort som en vuxens, cirka 150 slag i minuten

Livmodern befinner sig fortfarande nere i bäckenet och många upplever att det trycker på urinblåsan. Detta kommer att ändra sig när livmodern om en eller två veckor växer upp ur bäckenet.

Det är vanligt att känna en viss uppkördhet. Detta beror på att de ökade halterna av hormonen östrogen och progesteron påverkar musklerna att slappna av. På så sätt passerar maten långsammare genom matsmältningsapparaten så att näringsämnena lättare kan tas upp av blodet som ju nu levererar till två personer!

Va? gasig i magen..Nääää det har jag inte märkt av..hihi. Känner mig uppblåst som en elefant just nu och tur vi har varsina täcken när vi sover..haha!!

Såhär ser bebisen ut nu

I onsdags morse när jag klev upp så klämde jag lite där jag hade tagit sprutan, kände att det va lite ömmare än vanligt och då hände det! Kändes som en kula som sprack..det kändes jätteotäckt och det började göra fruktansvärt ont. Mycket smärta har jag varit med om men det här kändes som jag hade nerverna på utsidan av huden..sååå ont. Jag smekte med fingret lätt över huden men skrek till av smärta..va f.n hade hänt??
Jag kunde inte ens ha mjukisbyxorna på mig för allt som låg på gjorde ont.

Jag ringde specMVC och hon sa att jag kunde smörja på Ibumetin eller liknande för att lidra smärtan..men det va ingen fara med bebisen..den låg så långt in.
En annan tjej jag pratade med sa att det är ganska vanligt att fragminet kan kapsla in sig under huden och bilda en kula och det va den jag råkade trycka sönder..mmm skönt..nä inte speciellt.

Jag ringde ivf iaf och de sa att jag skulle sluta med sprutorna. Mina vävnader är nog så trötta vid det här laget och de är ju riktigt hemska sprutor sa hon. Du har gjort ett bra jobb..du behöver vila och ta det lungt från fragminet.

När jag hade lagt på bröt jag ihop..men ska jag sluta med dem..tänk om bebisen dör då, tänk om det är fragminet som har hållt Liten vid liv?? Åhhh va jobbigt allting blev nu, vågar jag sluta med dem??
Jag va tvungen att ringa tillbaka och fråga vad fragminet gör för nytta för fostret och hon berättade att fragminet hjälper ägget och alla celler att växa till sig och bli starka. Och nu har ju Liten vuxit till sig och alla celler och organ är färdiga. Så nu ska Liten bara igga och växa till sig i några månader så det skulle inte vara nån fara att sluta med sprutorna.

Hon sa även att om jag skulle få ett MF nu så hjälper iaf inga fragminsprutor till. Skulle jag få ett MF så skulle det redan ha hänt..jag hoppas det..
Jag kommer ju gå och vara nojjig i alla fall.

 

Jag tänkte att jag skulle överraska Krister med att våga ta min fragminspruta själv. Han åker ju på konferens och det betyder att jag själv måste ta den hemska sprutan själv i 2 dagar. Så i måndags så satt han låst på kontoret i 2 timmar i ett telefonmöte så då passade jag på..men det va inte så enkelt som jag trodde. Jag försökte och försökte och lillasyster satt bredvid och peppade. Gör det gör det för bebisens skull!! Hahaha..va tyst nu, jag blir ju bara stressad.
Till slut gick jag och hämtade en apelsin och en till spruta och så låtsades jag att det va min mage..men där va det ju inga problem att sticka..det gör ju inte ont på mig =)



Efter en halvtimme lyckades jag i alla fall picka in nålen i magen men sen när jag skulle spruta in vätska..ja då låser sig tummen. Så där satt jag me nålen i magen och kunde inte göra något..frustrerande!
Till slut sprutade jag in vätskan och äntligen klar. Jag rusade in till älsklingen med sprutan i högsta hugg och viskade lite högt: JAG KLARADE DET!!! Han blev jätteglad =)

På kvällen såg jag att jag va helt rödprickig av alla nålstick som jag hade studsat in i huden flertalet gånger..oops!!

Drömde inatt om en massa vatten. Jag är ju sen alltid livrädd för vatten i stora mängder. Jag vågar inte åka båt för att jag är rädd att båten ska sjunka.
Jag älskar att simma men lite småpanik så fort jag kommer under utan..då kommer hyperventlilationen.

Jag ska däremot alltid titta på dokumentärer om båtar som har sjunkigt, eller om tsunamin i Thailand mm. 
I tonåren kommer jag ihåg att jag drömde att jag körde upp på en klaffbro och sen tappade bilen fästet och rullade ner i havet och jag drunknade.

I natt drömde jag att jag åkte buss som kom in på en väg som va helt översvämmad och bussen tappade fästet och började glida sidleds för att sedan välta i den enorma vattenmassan.
Ett ögonblick senare stod jag i ett våningshus längst upp med Krister och tittade ut genom fönstret. Vi va omringade av ett hav..vi bodde alltså mitt ute på djupt vatten och vattenmassorna skulle dra med sig huset vilken sekund som helst.
Får rysningar av obehag bara jag tänker på det..allt kändes så verkligt.

Brevet trillade ner i brevlådan härom dagen och måndagen den 15/2 kl 13.00 ska vi till specMVC.
Undrar vad man kommer att göra då? Hoppas att vi får göra ett UL. Skulle vilja veta att den lille lever, så inte vi går runt och är hoppfulla och tror att allt är som det ska och sen visar det sig på RUL i v.18 att fostret har varit dött ett par veckor.
Min värsta mardröm just nu. Hoppas hoppas att vi får gå hela vägen nu.

Ska nog ringa dit och be att få ett UL så att de i god tid kan boka in en läkare. Sen har jag precis vid det tillfället slutat med mina mediciner och vill av den orsaken oxå veta att min kropp inte stöter bort fostret..åh va mycket som rör sig i huvudet nu.
Ska dock ändå bli skönt att sluta med sprutorna..de gör bara ondare och ondare varje dag och då blir jag mer och mer irriterad.
I förrgår efter sprutan fick jag som en hård knöl under huden som gjorde fruktansvärt ont..hade svårt att sova på natten och det har inte släppt än. Men det blir väl så när man har sprutat så länge. Ärrbildning och förhårdnader.
Ska försöka ta sprutan själv nu i 2 dagar eftersom älsklingen åker iväg på konferens annars så får mamma hjälpa mig med dem.


Uppgifter till specMVC: 023-492944
                                     Telefontid: mån, ons, tors, fre 9.00-10.00
Lika bra att lägga uppgifterna här, då vet jag var de finns =)

Embryo-fasen börjar närma sig sitt slut nu. Det blivande barnet är nu ett foster! ”Foster” betyder ”liten” och dess enda jobb från och med nu fram mot födseln är att växa och mogna.

Fingrar och tår syns nu tydligt och armar och ben sitter nästan på rätt plats med nära nog rätt proportioner. Armarna är böjda vid armbågen och handleden. Armarna är långa nog att mötas framför bröstet. Från och med nu går utvecklingen av armar och ben lite långsammare.

Hjärnan är nu tydligt indelad i vänster och höger-halvor och får snart kontroll över kroppens rörelser. Fostret har bröstvårtor och det kan snart kissa när nu njurarna börjar producera urin. Ögonlocken täcker nästan helt ögonen och kommer snart att sluta sig helt. Nästippen kan urskiljas från och med denna vecka och överläppens utveckling är nu klar.

Det första riktiga lagret skinn börjar nu täcka fostret och skelettet förändras långsamt från brosk till ben. Den processen börjar för det mesta i överkroppen.

Bebisen börjar bli stor nu =) Det nyper i livmodern ganska ofta. Är ju fortfarande jätterädd för att hjärtat ska sluta slå eller nåt.
Men den mest kritiska delen är passerad..hade nåt gått fel så hade det redan hänt nu.

Såhär ser bebisen ut nu

Varning för helknäppt inlägg

Två nätter i rad har jag nu drömt helt sjuka saker och allt handlar givetvis om rädslan att bli av med min lilla bebis.

I förrgår drömde jag att vi skulle dela vårdnaden om bebisen med ett annat par som är våra kompisar. Så det betydde att vi skulle ha varannan vecka..jag va helt knäckt i drömmen kommer jag ihåg. Jag va såå ledsen..det här va ju vårat barn, ingen annans, jag vill inte dela, jag vill ha hela vårdnaden.
Sen när jag gick och bar barnet så sträckte hon ut sina armar mot en annan kvinna och ropade: Mamma!! :-( Men jag va ju hennes mamma?!??

Inatt drömde jag nåt ännu värre: Jag satt på toaletten och ut försvann fostret som såg ut som en liten dinosauriebebis. Stora ögon en liten svans och huvudet va tunnt som äggskal och på ena sidan av huvudet så va det ett hål rakt in..för att visa varför det blev ett missfall den här gången.
Jag tog upp fostret och ställde honom i badrumsskåpet..??!!??

Förstår ni vad de här drömmarna betyder..det GÖR INTE JAG *skrattar*
Och NÄ jag går inte på något för den delen heller..skulle vara mjölk då.
Kan det vara mina starka moderkänslor redan..att jag är så rädd för att förlora ett till foster.

Är det här..!! :-) MUMS!!!



Och inte gör det Krister något heller att få äta det lite oftare..hans favoritmaträtt ju :-)
Ha sa såhär när jag frågade hoom om det va ok att äta samma sak idag igen: Tänk att det tog mig närmare 14 år att få in dig på det här spåret..haha!
Jag är ju ingen pasta älskare..eller jo nu är jag!! :-)

Idag va det alltå dags för inskrivning på MVC. Kändes lite konstigt tyckte vi båda när vi tassade in i väntrummet.
Så här långt har vi ju aldrig kommit tidigare i nån graviditet. Nu känns det som att det äntligen börjar rulla på.

Vi fick berätta lite om oss själva och bm log stort när vi berättade att vi har varit tillsammans i 15 år. Ja det är väl dags nu att få lite tillökning tycker vi.
Hon frågade lite om våra familjer, om det finns några kända sjukdomar, min sjukdomshistorik mm.
Fick även lite råd med kosten och motion. Vilken rolig våg de har på såna där ställen..de stämmer ju inte för fem öre..båda jag och Krister höjde på ögonbrynen på att där vägde man 5kg mer än man är van med..härligt att börja med 9 kg extra såhär i början på graviditeten.
4kg visste jag att jag har gått upp men INTE 9kg =( Tänker inte bry mig om att haka upp mig på en siffra som inte stämmer..huvudsaken är att jag mår bra och det gör jag!!

Vi fick med oss en massa information som jag ska läsa igenom i lugn och ro och mot slutet fick jag lämna urinprov. Hur kommer det sig att alltid när man ska lämna urinprov så får man pressa ut till man får ihop några droppar. Är det så att man lider av prestationsångest?? Hahahaha!!! Inte det lättaste att sikta heller.
Urinen va tydligen jättebra..det va ju bra o veta =)

Järvärdet skulle hon återkomma med..blodtrycket va bra och även blodsockret.
Kommer dock att få göra en glukosbelastning i och med att jag är överviktig. Kul att drick sockerlösning på tom mage..jag vet nån som kommer att få svårt att få i sig den där sörjan..blähh!!
Det ska jag göra den 11/2 kl 7.45. Fastande i 12 timmar innan.

Bm skulle även skicka en remiss till specMVC så jag får väl en kallelse dit i början på feb för en läkartid.
Nästa steg annars är RUL i v.18. Ojjj..det är LÅNGT dit.

Illamåendet har inte dykt upp idag heller..två dagar helt utan..jipppieee!! Däremot har jag haft väldiga känningar/nypningar i bebismagen igår och idag.
Bebisen växer väl på nu och töjer livmodern..spännande men lite läskigt.
Tror inte att jag är lika hungrig heller..

Ja idag har jag varit på apoteket och köpt nya Sea-band ifall illamåendet skulle bli värre. Jag hade ett sånt här par i förra graviditeten och de hjälper faktiskt.
Jag klarade även av hela flygresan till mormor förra året samt bilåkning + buss mm genom att bara ha de här på mig.
En av kulorna i bandet lossnade tyvärr så nu va det dags att köpa nya.

Så här ser de ut

 

Man får med en praktisk ask att förvara dem i



På baksidan sitter en liten kula som trycker mot handleden på en viss punkt.
Beskrivning finns på baksidan av asken.

Ja det här är jag inte direkt bekant med..igår gick jag runt ch rapade HELA dagen..nästan lite otäckt att jag måste stanna upp, koncentrera mig så att jag inte kräks av rapandet. Krister skrattade bara åt mig och ställde en hink på golvet när vi skulle gå och lägga oss.
Idag har det varit lite lugnare..tack o lov! =)

Tycker inte jag gör nåt annat än att äta, äta, äta och äta. Det finns verkligen inget jag blir mätt på. jag tom vaknar på nätterna och är hungrig men försöker somna om..jag tänke INTE äta mat på nätterna..nån gräns har jag. Har precis stoppat i mig 2 kokta ägg med majonnäs men nu en halvtimme snare så kurrar magen igen..suck.

Hr redan gått upp 4kg sen graviditeten startade men det är som det är. =)

Ja tyvärr..jag trodde jag skulle klara mig från den eftersom jag inte haft så kraftigt illamående. Det är fortfarande inte så illa men tillräcklingt för att man ska känna sig ynklig..hemsk oxå att det bara kommer upp magsyra i skumform så jag vill ju bara tvåla in hela munnen efteråt..urk!

Idag kom svärfar på besök..med semlor till mig!! :-) Åååhhhhh va gott!! Synd att inte Krister äter semlor..två till mig :-)
Va gulligt av honom att tänka på att jag kanske va sötsugen..haha.
Den slog ju inte fel kan jag säga. MUMS!!!!

Idag har jag fått i mig en kopp välling till frukost med lite russin..till lunch blev det nudlar med biffsmak och lite senare blodpudding med rivna morötter och en knäckeskiva och så en semla till fikat. (det va ju visserligen bara jag som fikade..hehe)
Skulle precis steka några fiskpinnar men blev avbruten av porslinmonstret och sen va jag inte sugen på fiskpinnarna längre utan jag tog en liten skål med fil ist.
Få se om jag kan få i mig lite fiskpinnar om en stund ist..vill ha mat!!

Däckade i soffan vid 17 tiden och sov djupt en timme..sen va det dags för sprutan. Jag måste försöka ta den själv nu. Krister åker på konferens om 2 veckor och jag vet inte hur jag ska göra då. Jag MÅSTE försöka ta den själv..men jag är ju så feg. Nålen är ju så trubbig!
Ska kolla om jag kan få tag i Emla nånstans..det borde hjälpa :-)

Jag ringde i tisdags och fick en tid till inskrivning. Barnmorskan jag pratade med va så gullig och positiv.
Jag skulle få gå hos en bm som  jag känner lite sen  tidigare så det känns jättebra. Kommer antagligen även att få gå på specMVC för att jag tar mediciner och för att vi är så oroliga.

Så på tisdag den 19/1 kl 10.00 är det dags. Även älsklingen ser jättemycket fram emot besöket. Det så kul att vi gör allt tillsammans och varje steg i graviditeten känns som nåt jättestort och positivt.

Nu såhär när man funderar i efterhand på att vi gör ivf så känns det bara positivt. Visst är vägen lång och fruktabsvärt jobbig och smärtsam men värt varenda sekund. Att få vara med från första sprayningen till den dagen man får hålla om sin bebis är en jättespännande resa.
Hoppas nu bara att allt kommer att gå bra hela vägen fram. :-) Vi vill ju så gärna se vem som ligger och sprattlar därinne just nu.

 

9 fullgångna veckor..och det känns jättebra =) Jag som har haft nackproblematik tidigare mår superbra nu..inte en enda dag har jag behövt ta en värktablett..känns som jag svävar.
Jag har haft ganska svåra andningssvårigheter de senaste veckorna men de har nästan gett med sig efter UL..misstänker att de va stressrelaterade. Nu vet jag ju att Liten lever och då kan jag slappna av lite mer. 

Enda är väl att jag kan vara väldigt trött men det är inget man inte kan hantera. I går kväll somnade jag kl 19.00 och vaknade imorse kl 9.00. Jag har väl aldrig tidigare sovit 14 timmar..haha
Trodde jag va utvilad men vid 12 började jag gäspa igen..helt otroligt.

Nåt mer jag har känt av den senaste vecka att jag jämt är hungrig men jag vill inte äta för att jag mår lite illa. Sen är jag inte sugen på nån mat..vill mest dricka färdigpressade juicer och annat.
Friterad potatis har jag fått craving på..typiskt..jag som inte ens brukar äta potatis..försöker hålla ner kolhydraterna. Och välling är ju så gott...hmmm..mera kolhydrater!!

Kroppen: Nu är det många som är känsligare än vanligt. Det beror på att man påverkas av en mängd hormoner. Trötthet, irritation och många funderingar kring framtiden är vanligt. Som partner kan det vara svårt att förstå vad som händer då det ofta går mycket fort från det att den blivande mamman mår bra till att hon känner sig gråtfärdig.

Alla kvinnor som fyller 35 år innan barnet föds erbjuds ett så kallat KUB-test, men även yngre kvinnor kan göra det vid särskilda omständigheter. KUB-testet används för att beräkna sannolikheten för att du väntar ett barn med Downs syndrom. KUB-testet består av en ultraljudsundersökning där man mäter nackuppklarningen (NUPP) hos fostret, samt ett blodprov som tas minst fyra dagar före ultraljudet.
Om testet visar på riskfaktorer kan man gå vidare med ett fostervattensprov eller moderkaksprov. Dessa provtagningar är dock inte riskfria, utan kan innebära en ökad risk för missfall.

Fostret: Nu är embryoperioden över. Moderkakan gör sig redo att ta över näringstillförseln. Det tar dock ett par veckor för moderkakan att mogna innan den kan överta gulkroppens funktion. Fingrar och tår är helt åtskilda och smaklökarna börjar bildas. Nu kan man skymta början till alla 20 mjölktänderna. Äggstockarna eller testiklarna är utvecklade. Rörelserna är kraftigare och fostret börjar kunna ändra läge i livmodern. Den lilla svansen har försvunnit och huvudet får alltmer mänskliga drag. Fostret har ett ansikte med spädbarns-profil. Hög rundad panna, liten uppnäsa och en mer markerad haka.

Såhär ser bebisen ut nu

Jag va så nervös innan vi åkte hemifrån..mätte mitt blodtryck som inte alls va som det skulle..och pulsen låg på 105..oops..lite stressad kanske.
Jag tog tom ett nytt graviditetstest för att dubbelkolla att jag verkligen fortfarande ÄR gravid och jodå det va jag..så jag satt och tittade på stickan hela vägen in..knäpp man är..hihi!

Jag är såå lycklig!!! Vi fick se ett jättefint litet  idag *tårarna rinner av lycka* Fattar inte att det är sant..
Fick se små armar och små fötter oxå.."liten" är så söt  

När vi kom dit så frågade läkaren mig om jag va illamående, trött, hade spända bröst, kissnödig mm...Ja blev svaren på alla frågor. Va bra sa han!
När han kollade runt därinne så va det bara en massa svarta fläckar överallt..blev jättenervös..sen..DÄR ÄR DET NÅT utbrast både jag och min man..nåt med paddlar skriker min man..hahaha





Vi såg oxå direkt nåt som fladdrade..så häftigt! Sen säger läkaren: Den rör inte på sig som jag vill. VA??!?? Jaha säger han..nej alltså inte fostret utan muspekaren..jag kan inte få den att röra sig så jag kan mäta.
INTE skämta så med människor där nerverna sitter utanpå kroppen.

Jag skulle ta fragmin till v.12 men jag vill nog fortsätta till v.15 jag med och så ska jag börja trappa ner cortisontabletterna.

Såhär ser bebisen ut nu



Vi har firat med lite tårta och cider härhemma.



Älsklingen har dunderhuvudvärk stackare..hans spänningar måste ha släppt nu. Och jag och liten ska mysa i soffan med en kopp te. Mitt livs lyckligaste dag hitills
TACK för alla tumhållningar..ni är guld värda allihop!!

Ja så är det nog..eller snarare nervositeten..nu vill jag nästan inte att det ska bli tisdag..jag vill inte veta om det saknas hjärtaktivitet eller att fostret inte utvecklas som den ska. Allt det här går för bra just nu..det är säkert för bra för att vara sant.
Varför kan man inte bara njuta och se fram emot det som komma ska. Vi får ofta höra att vi ska tänka positivt..visst lätt att säga för dem som inte har gått igenom samma sak som vi har.

Mina erfarenheter vid ett VUL är bara: Ja det finns nåt där men det är alldeles för tidigt för att säga om det är som det ska..vi får kolla om en vecka igen..
Eller..
Nä tyvärr..det har nog blivit ett mf, men vi ska inte kasta in handduken än?? Vad är det för kommentar???
Tänka positivt..skulle nån kunna göra det i samma situation.

Jag vet att jag bara låter bitter just nu.men det är rädslan som har tagit över..tårarna strilar regelbundet..jag vill inte börja om igen..jag orkar inte!!

Det enda som får mig att tänka åt rätt håll är alla graviditetstest jag har tagit och ser hur starka de är och det borde väl betyda att jag har mycket hormoner i kroppen och att det händer saker i kroppen. Aktivitet betyder väl att "liten" fortfarande lever.

Ena dan så vill jag gå och köpa en gravidtidning och njuta av att jag är gravid..och nästa dag sitter jag och gråter för att jag är så rädd för att mista det jag har i magen.

Såhär ser Liten ut nu i v.9


Kroppen: Tandköttet blir uppmjukat och kan därför bli mer lättblödande, var därför extra noga med tandborstningen. Olika graviditetshormoner påverkar dig, man kan fortfarande känna sig trött och illamående, men det brukar gå över om några veckor. En del kvinnor har små blödningar tidigt under graviditeten, det är inte ovanligt att det sker när mensen brukade komma. Det kan bero på alla hormonförändringar och på att slemhinnorna i kroppen blöder lättare när man väntar barn. Om blödningen skulle göra ont ska du söka hjälp.

Embryot: Embryot är nu stort som jordgubbe, cirka tre centimeter och fötterna är cirka två millimeter stora. Halsen tar form och käkarna är färdigutvecklade. Munhåla och näsa förenas, öron och näsa kan nu ses och ansiktet börjar totalt sett få mänskliga drag. Känseln utvecklas och embryot kan redan nu få hicka ibland.

Lite roliga fakta att hålla koll på.

Ja nu blir det inga fler..inte av den här sorten iaf ;-)
Jag fick den här här av älsklingen för några veckor sen, men vi sa att vi kan anv om några veckor så jag passade på nu. Och den här gången blikade den bara till några sekunder sen kom resultatet.
3+ visar att jag blev befruktad för mer än 3 veckor sen och det stämmer ju eftersom jag är i v.8 nu.

Idag har jag varit jättetrött hela dagen. Och även på mornarna..jag som normalt brukar vara morgonpigg och kliva upp vid 7 har den senaste veckan inte gått upp förrän 9.30 och det är lååång sovmorgon för mig.
Vaknade imorse av att Sotis kräktes på mattan vid sängen och sen 3ggr till under fm. Han är skendräktig kanske..sympati =)

Vid 12 va jag helt däckad och försökte sova men utan nå vidare resultat..åt lite mat, låg i soffan och slappade men nä!
Vid 16 kom nästa sovattack och jag lyckades precis somna när telefonen ringde..sen va det kört att somna om. När K kom hem vid 18 tiden va det dags för den dagliga Fragminsprutan men idag kändes det bara jättejobbigt..såå trött och så kom gråtattacken..jag vill inte!! Kände mig som ett barn som har varit vaken för länge..jag behövde sova..och sen blev det inte bättre av att sprutan gjorde ont att ta ikväll.
Stackars K som måste stå ut med mig..men han pussade mig på pannan och bäddade om mig..nu äntligen ska jag sova..ögonen faller och faller och så..måste upp och kissa..Åhhhhhh!!
Och nu sitter jag här och käkar oliver =))

Såhär ser Liten ut idag


Kroppen: Nu växer livmodern och storleken kan jämföras med en apelsin. Det är vanligt att man måste kissa mycket oftare än normalt. All glatt muskulatur, det vill säga sådana muskler som du inte kan styra, som livmodern, blodkärlen och tarmarna, blir slappare. Det kan göra att du får förstoppning. Risken för åderbråck, hemorrojder och urinvägsinfektioner ökar också. Om du drabbas när du är gravid är det viktigt att du får behandling tidigt.
I vissa landsting kallas du till ett hälsosamtal hos barnmorskan för att prata om alkoholvanor, kost och livsstil. Hos andra landsting sker detta samtidigt som inskrivningen. Det ser olika ut i olika delar av landet.

Embryot: Embryot är nu omkring 25 millimeter. Fingrar och tår kan ses tydligt men är fortfarande täckta med simhud. Överläppen skapas samt nästippen. Hjärtkonstruktionen är nu utvecklad och slår med 150 slag i minuten, det vill säga dubbelt så fort som hos en vuxen.

Såhär ser bebisen ut nu

Idag va jag ner till apoteket och hämtade ut lite mer prednisilon och fler fragminsprutor, men när hon lägger upp medicinen på bänken så ser jag att det är en annan färg på kartongen till fragminsprutorna så jag frågade om det va nån annan sort.
Ja svarade hon..om du har blå förpackning så har du 2500 enheter men det här är 5000 enheter som det står att du ska ha på receptet...GULP!!!
Jäklar vilken miss av mig. Jag som passade på att ta ut så mycket medicin som möjligt för nån månad sen när jag hade fri medicin och nu visar det sig att jag inte alls skulle ha de sprutorna utan det dubbla..så jag har sen insättningen tagit för låg dos...*snyft*
Hoppas verkligen att "liten" därinne mår bra trots min blunder..det känns bra iaf och jag mår bra.
Tog iaf den nya mängden ikväll så nu kör vi på 5000 ist.

Jag passade även på att köpa ett nytt test idag..det fick jag av Krister =) Han vet att jag tycker det är roligt och sen ville jag se hur starkt det har blivit på ett vanligt clearblue.
Jag passade på att göra testet tillsammans med mamma..hon tyckte det va kul eftersom hon aldrig har gjort sånt här..det fanns ju inte på hennes tid.
Så vi tittade tillsammans på när plusset dök upp..det tog 2 sekunder för att se plusset och kontrollstrecket tog mycket längre tid..häftigt!

Plusset va det starkaste jag nånsin sett på ett gravtest..och det är mitt =)) mamma blev så lycklig så hon började gråta. Jag tittade på henne och sa: Du ska bli mormor igen! =))