Bebislängtan

10 orsaker varför Mamma är bäst:

1)      Du ger mig liv genom att dela din kropp med mig

2)      Du håller mig varm och trygg när jag fryser och är rädd

3)      Du utmanar dig själv och din kropp för att vaka över mig

4)      Du tittar och lyssnar även när jag inte ser dig

5)      Du älskar mig även när jag gråter och är arg

6)      Du älskar mig trots att jag gör som jag vill

7)      Du bär mig när jag inte orkar själv och ger mig vila när jag behöver sova

8)      Du ser till så att jag är mätt, torr och alltid har tak över huvudet

9)      Du delar din make, ditt liv och ditt allt med mig

10)   Du gjorde det möjligt för mig att komma till världen

Jag älskar dig Mamma

/ Ronja

DAG 1

Morgonen efter förlossningen när vi vaknade kändes så konstig, vi hade ju en liten bebis nu och där låg hon på madrassen bredvid sin pappa, så fin med sitt mörka hår med virvlar överallt. Den lilla munnen som grimasiserade hela tiden och de små ögonen som va stängda men som öppnades försiktigt och fram tittade små sömninga blå ögon som inte kunde hålla fokus på nånting.
Åhhh hon är våran, bara våran. Inte nån man bara får hålla nån minut som sen ska tillbaka till sin mamma för att äta eller byta blöja.
Jag är hennes mamma för alltid. Jag får mata henne, byta blöja på henne och klä henne i de sötaste kläderna :-)
Bara att sitta och titta på hennes små händer och fötter är så mysigt.
Här är pappa Kristers finger och Ronjas lilla fot..så sött <3



Så fort vi hade vaknat kom morgonpersonalen in på rummet och presenterade sig och gav mig min morfinspruta, fragminspruta och mina värktabletter.
De sa även åt mig att försöka komma upp på benen så fort som möjligt. Det är tydligen jätteviktigt att röra på sig efter ett kejsarsnitt och inte bara ligga i sängen. Jag hade riktiga svårigheter med att ta mig ur sängen, det spände och gjorde ont i såret samt att jag hade fått en nervsmärta som va fruktansvärd. Den satt strax ovanför såret och det va tydligen vanligt eftersom de har skurit av nervtrådar och sträckt ut skinnet.
Jag va tvungen att höja upp sängen så att jag bara kunde kliva ur..det va ett evigt trixande men jag lyckades ta mig in i duschen och spola av mig lite.
Det kändes konstiga att inte kunna torka sig själv utan fick be mycket om hjälp av maken eftersom jag inte kunde böja mig ner.
Det tog mig lite mer än 1 vecka innan jag kunde böja mig ner memr eller mindre och nervsmärtan börjar avta mer nu 2 veckor senare.

Vi hade fortfarande inte lyckats få lillgrodan att ligga i den där plastbaljan så förstavdelen av natten så låg Ronja hos sin pappa och vid 2-tiden på natten så va det dags att amma lite, sen från kl. 03.00 låg hon hos mig i sängen och sov. Guuud va mysigt att ha en bebis som ligger och småsnarkar vid ens sida.




DAG 2

Den här dagen va den absolut jobbigaste under hela veckan. Vi åt frukost i vanlig ordning. Krister hämtade in maten på rummet eftersom jag fortfarande hade svårigheter att röra mig från sängen. Jag ammade Ronja efter frukosten och sen la vi henne i plastkorgen en stund och packade in henne som de hade visat oss me duntäcke och allt, men när hon vaknade va hon jättevarm. Det kom en bm och tog tempen på henne och hon hade 38,5. Stackare och bm tyckte även att hon va lite gul så hon tog ett gulsotsprov på henne genom att mäta halten på hennes panna. Hon gick iväg för att kolla resultatet och de tog även blodprov för att kolla sänkan.
När hon kom tillbaka sa hon att gulsoten låg precis under för att man ska behöva sola vilket kändes skönt, men däremot va sänkan väldigt hög och de trodde att hon hade fått en infektion. Jag började storgråta. Våran lilla groda som bara va 2 dagar gammal..va hon sjuk??
De ville att vi skule åka ner med henne till 33:an så de kunde ta en massa prover på henne. Eftersom jag hade så ont så visste jag inte om jag kunde ta mig ner dit så lillgrodan och krister åkte före mig och jag fick åka rullstol dit efteråt.
Knäppte ett kort på lilla älsklingen innan de åkte *snyft*



Nere på 33:an så kopplade de en massa slangar och elektroder på henne. Både jag och Krister grät ikapp hela tiden. Det va fruktansvärt jobbigt at vara där och inte veta om hon va sjuk eller inte. Hon verkade ju så pigg. Och de sa även personalen, att hon verkade ssom att hon mådde bra.
De ville att vi skulle lämna kvar henne och gå tillbaka till BB för att få i oss lite lunch, men jag kunde ju inte lämna henne. De sa att vi kunde komma tillbaka så fort vi hade ätit, men varje försök att lämna henne så gallskrek hon. Hon ville ju bara vara hos mig eller pappa. Hon va helt röd i ansiktet av skrikandet och när hon tittade på oss med sina små ögon så brast även vi i gråt. Och så höll vi på ett tag. Hon snuttade på Kristers lillfinger och det va ju det enda som hjälpte och vi kunde ju inte gärna lämna kvar hans finger när vi gick upp så de kom med en rosa fin napp som hon anammade direkt. Sen dess har det blivit hennes favvonapp.

Vi grätt hela vägen upp och det kändes som vi hade förlorat henne. Jag målade upp hemska scenarion i huvudet och kände mig tröstlös.
När vi kom upp till rummet så kastade vi i oss maten och precis när vi va färdiga så knackade det på dörren och där stod två sköterskor och sa: Titta vad vi har med oss. Åhhhhhh lillgrodan!!! Älskade lilla vän, vi blev så glada att vi började gråta båda två. Där låg hon fridfullt och sov i plastkorgen med sin napp i munnen.
Personalen nere på 33:an tyckte att hon hade det bäst hos oss samt att de tyckte synd om oss som va så uppgivna att lämna henne så vi fick tillbaka henne. :-)



När de hade gått så tog Krister upp henne och sa att det här va som att få världens bästa julklapp, och sen kom tårarna.



Mysigt hos mamma. Mamma med glädjetårar.



Våran älskade lilla Ronja.



Och de hade lindat om hennes högra hand ifall de skulle behöva ge henne medicin. Men hon älskade ju att snutta på sina händer så de kommande natten blev jättejobbig då hon hela tiden försökte snutta på handen som vi drog bort eftersom hon stoppade bomullen i munnen och då blev hon jättearg.
Så vid 3-tiden på natten kom en bm in och frågade om hon skulle ta hand om henne så vi fick sova nån timme. Det konstiga va att hon bäddade om henne och så blev hon helt knäpptyst bara hon rullade ut henne. Så Ronja sov hela 3 timmar i plastlådan ute hos personalen den natten.


DAG 3

Vid 7.30 skulle vi infinna oss på avd.33 igen för att ta nya blodprover. De ville se att sänkan har gått ner och gulsoten.
De började med att göra ett PKU test. Flera prover och en massa stick i foten. Stackars lilla Ronja. Hon fick lite sockerlösning av Krister för att hålla sig lugn sen fick hon snutta på hans lillfinger.
Sen vägde vi henne och hon hade gått ner från 4480gr till 4033gr. Vanligt bland bebisar men vi får hålla koll så att hon inte tappar mer vikt.



Medan vi väntade på provsvaren så passade jag på att amma henne och sen fick Krister ta henne en stund. Han passade på att sova en stund eftersom vi bara sovit 3 timmar den natten.



När läkarronnden gick kom det en läkare som meddelade oss om att gulsoten hade gått ner nästan helt och att sänkan oxå va normal. Som förälder kan man inte bli gladare över att lilla knytet är friskt. Vi blev så glada att tårarna kom..igen :-) Mycket tårar blev det på få dagar. Helt underbart att hon nu va utskriven och friskförklarad från avd.33

När Ronja föddes märkte man att hennes högra fot va lite sne. Den har tydligen legat klämd i livmodern under graviditeten. Så hon kan böja upp sin fot hela vägen upp till smalbenet.
Jag kunde slå ihop 1+1 för jag har haft en av hennes små fossingar upptryckt under mitt högra revben och haft väldiga problem med att sitta för att det har gjort så ont. Har vid många tillfällen försökt peta ner foten från revbenet men utan att lyckas..haha. Det är ju inte så lätt att möblera om därinne.

Såhär ser hennes fot ut.





Vi fick en tid hos ortopeden dagen innan men vi fick  skjuta upp den eftersom hon blev inlagd på avd 33. Men idag fick hon en ny tid så vi skyndade oss dit direkt efter läkarronden för att träffa en läkare.
Han sa att det inte skulle bli några problem att fixa till hennes lilla fot. Det va tydligen väldigt vanligt att bebisarna ligger trångt i livmodern och att det då kan bli såhär.
Vi ska nu under ca en månad räta ut hennes fot genom att massera på en viss punkt så att senan i foten som just nu är för kort blir längre.


DAG 4

Idag fick vi vara med på läkarkontrollen på morgonen vid 9 tiden för att se att hennes vikt va som den skulle och att hon inte tappade mer i vikt. Jag ammade henne strax innan för hon va ganska gnällig eftersom vi va tvugna att väcka henne. (Stackare hon låg ju och sov) Vi hade planer på att åka hem idag eftersom det va fredag och allt. Men när vi vägde Ronja så stod vågen på 3965gr vilket betydde att hon hade tappat mer än 10% av sin vikt och det är inge bra. Så läkaren sa direkt att vi får inte åka hem förrän hon har börjat gå upp i vikt igen.
Den här dagen blev fruktansvärt jäktig för oss tre. Nu skulle vi få börja med ersättning och väga henne före och efter att jag hade ammat för att se hur mycket mat hon får i sig. Var 3:e timme skulle vi mata henne och däremellan skulle hon försöka sova..hur f...n skulle det här gå till. Hon äter ju ju hur länge som helst så som hon bökar ibland vid tutten.

Ronja har fått mycket beröm över att hon har så bra sugteknik redan från början men hennes problem är att hon somnar vid tutten innan hon har blivit mätt och då är det hopplöst att försöka få in tutten i munnen på henne.
Titta va sött hon sover :-)



Så strax efter klockan 10 började vi med projekt tvångsmatning av liten bebis :-)
Vi vägde henne med blöja innan jag ammade henne och sen fick vi max amma henne i 1 timme för att hon skulle hinna sova. Vi skule få i henne ca 40-45gr och vi fick i henne 25 gr så resten fick vi mata henne med ersättning.
Här ger Krister henne ersättning med sked. Hon va så duktig även om lite rann ner och kletade fast sig i hennes söta lilla dubbelhaka..hahaha!



Sen va det dags att sova och när vi hade matat färdigt henne så återstod ca 1½  timme, absolut max 2 timmar kvar innan det va dags att väcka henne för att väga och mata igen. Stackare hur skulle det här gå???

Såhär höll vi på ett helt dygn för att få henne att gå upp i vikt. Andra matningen fick jag i henne 25 gram igen men ju senare det blev desto tröttare blev Ronja och hon va helt omöjlig att mata eftersom hon ville fortsätta sova. Ersättningen är tyngre för deras små magar och de har svårare att smälta ner den så hon va rejält trött och däst hela kvällen.
Jag fick bara i henne ca 15 gram på kvällen och då blev det större mängd ersättning som va tvungen att ges så då gav Krister henne maten via en kopp istället med sked.



Vid 23 tiden när vi skulle mata henne va hon sååå trött så jag fick inte i henne nånting via amningen utan det blev en hel dos med ersättning. Jag tyckte det här sär sättet att mata henne va vansinnigt. Hon ville ju nu inte ha min mat för att hon va så trött utan vi tvingades att ge henne ersättning..så här sa vi ifrån att inte väcka henne vid 2 tiden utan låta henne sova en timme till. Alltså skulle nästa matpass börja vid 3.
När klockan va 3 sov vi så gott alla 3 och bm som kom in frågade om inte hon skulle ta henne och ge henne ersättning så kunde vi fortsätta sova och vi gick med på det.
Vi bestämde även att jag skulle få pumpa ur all mjölk i båda brösten på morgonen bara för att se hur mycket mat jag hade så att hon hade enchans att få i sig hela mängden.


DAG 5

Vid 6 tiden på morgonen kom hon in med Ronja och hon hade ätit och sovit gott resten av natten oxå.
Jag fick prova pumpen. En elektrisk Medela och den va hur superlätt som helst att använda. Jag fick ut hela 70 ml och både vi och bm blev imponerad så det va inte mjölken det va fel på utan en trött liten Ronja som somnade för tidigt vid bröstet.
Krister försökte få i henne hela mängden men det va lite svår eftersom maten vände och kom igen ett par ggr. Hon svalde för snabbt och va alldeles för glupsk.
Sen va det dags för nästa matpass något senare och när vi vägde henne så hade hon fått i sig hela mängden 45gr..jag blev sååå glad. Skönt att slippa ersättningen.

Men nu va det dags för nakenvikten. Igår stod vågen på 3965gr och därför va vi tvugna att stressmata henne på det här sättet men nu hoppades vi på att vikten hade vänt och att hon hade gått upp lite det senaste dygnet.
JAAAA hon hade gått upp 125gr..jättebra tyckte bm så nu vägde hon 4090gr. Gränsen för hennes 10% ligger vid 4032 så det låg vi en liten bit över.
Eftersom vi hade lyckats att vända hennes vikt så fint under ett dygn så skulle vi få åka hem idag..jipppieee!!!

Men innan vi ville åka hen så ville vi få lite hjälp med hur vi skulle bada henne så vi  fick hjälp av en bm med det.
Hon tyckte det va jätteskönt att få komma ner i vattnet, men när vi skulle tvätta hennes hår blev det livat..det va mindre skoj. Skönt att få komma upp i en varm filt igen.
Och hennes hår va sååå lockigt när det va blött..sötisen. Fast jag kammade ut hennes lockar med en mjuk borste :-)



Hon har ju så jättemycket hår :-)



Jag bara älskar min lilla trollunge..hon är ju för underbar.



Mamma med en nybadad liten Ronja.



Dags att sätta på Ronja hemgångskläderna. Klart lillgrodan ska ha vara klädd i vitt och grönt, med grodtossor :-)



Vi 3 på väg hemåt, den nya lilla familjen. Vi är så nervösa att lämna avdelningen. Det har ju varit en sån trygghet att ha kunnig personal runtomkring oss hela dygnet och det har bara varit för oss att trycka på en knapp så kom de efter 1 minut.



Stolt pappa som lämnar BB :-)



Första premiärturen med nya vagnen..lillgrodan sover så sött!



Dags att packa in lillgrodan i bilen. Vilken skum känsla att vi ska bära in en bebis i bilen <3



Första åkturen med lillgrodan i bilen. Försiktigt älskling, försiktigt!! Kör fint, akta bilen från vänster, håller du avstånd? Hjälp va nervös man va att ta första turen med henne i bilen. Älsklingen sa att det kändes som han va på uppkörning..han körde så fint :-)



HEMMA!!! Guuud vad det kändes konstigt att komma hem till alla vardagsrutiner. Nu va vi plötsligt 3, eller egentligen 4, får inte glömma storebror Sotis som inte alls ville komma fram ur sin koja.
Här är vi! :-)