Bebislängtan

...fortsättning från föregående inlägg

30/8 2010


16.20 Vi fick komma in i en sal på förlossningen. En bm (Monica) kom och tog hand om oss. De körde en ny CTG  kurva på bebisen för att se om hjärtslagen hade lugnat sig och nu låg de konstant mellan 135-150 jättebra!



17.30 Fick vi äta lite middag eller jag iaf. Krister tog en baguette med köttbullar och jag fick pytt i panna.

18.10 Fick vi träffa läkaren (Robin) som gjorde en undersökning för att kunna sätta dit ballongkatetern, men efter undersökningen tyckte han att det skulle nog inte behövas en sån utan att det skulle kunna gå att sätta en skalpelektrod på bebisens huvud i alla fall. Härligt!!!
Yttre delen va öppen 4cm men inre bara 2cm.

18.25 Tog de hål på hinnorna och satte en skalpelektrod på bebisens huvud. Men det tog tre försök innan de fick dit den och det gjorde så ont.
Kände inte att fostervattnet gick, det fanns nog inte så mycket. Lite blodblandat va det tydligen men fullt normalt.

19.00 Inväntar värkar medan Krister åker hem för att hämta resten av våra saker. Har några sammandragningar.
Hör i rummet bredvid en kvinna som föder och en kvart senare hör jag en bebis. Tårarna bara strilade nedför kinderna..det är ju så fint!

19.50 Sätter en infart i handen och får värkstimulerade dropp. Får dosen 15 till att börja med.
Får rejäla värkar redan efter ett par minuter och de kommer med 3-5 min mellanrum.



20.25 Har ont i magen, ryggen och ner mot låren. Får värmepåsar av bm. Försöker att andas genom smärtan.

21.10 Ny bm (Inger) som tar nattpasset

21.30 Provar att stå upp, hängandes mot sängen som vi har höjt upp. fruktansvärt ont när värkarna kommer.
Känner hur fostervattnet rinner mer och mer.

21.50 Ber om lustgas!

22.17 Värkarna gör så ont nu. Får lustgas/syrgas 40/60 Råkar dra i mig lite för mycket och får ett rejält fnitteranfall. Tårarna sprutar och Krister får med allt på film :-) Hmmmm...



23.05 Dags för en ny undersökning. Öppen 2cm, kanske 3cm knappt någon förändring..suck! känns som jag kämpar till ingen nytta..rejäl motvind!

23.20 Läkaren beslutar att stänga av droppet så jag får vila.


31/8 2010

01.05 Fortfarande konstant smärtsamma värkar. (2-5 min)

01.15 Undersökning igen. Fortfarande ingen skillnad. I samråd med läkaren så får jag en Bricanyl tablett för att värkarna ska avta. Får även panodil mot smärtan.

01.40 Kommer läkaren in och pratar med mig om hur vi ska lägga upp fortsatt arbete. Får lite broccolisoppa för att fylla på energin.

02.05 Har fortfarande smärtsamma värkar men nu kommer de glesare, 5 min mellan. Får nu 250mg Bricanyl även i droppet för att värkarna ska avta.

02.25 Bra effekt av Bricanylen, känner nu bara  av enstaka värkar. Börjar bli jättetrött och ska försöka sova. Ska höra av mig om jag inte kan sova eller om jag fortfarande har ont.

02.55 Natti natt..Zzzz Zzzzz Krister somnar i alla fall, jag ligger vaken lääänge! Kan inte somna med alla CTG apparater och skalpelektroden på insidan av låret.

04.50 Jag är fortfarande vaken, har knappt sovit, men har inga värkar. Skönt att få vila lite. Bm kommer in och tar temp. (36,3)

05.10  Slumrar jag till och sover en stund.

07.00 Ny bm tar över passet (Elisabeth) och usk (Sofie)

07.30  Kommer överens med läkaren att sätta igång ett nytt värkstimulerande dropp.

07.45  Dags för frukost. Guuuud va gott!!!! Fil och fingor, mackor, en kopp te och ett glas juice.

08.10 Preparerar för att sätta igång droppet.

08.30 Droppet sätts igång. Börjar på 15 i styrka. Känner inte av några värkar. (Hela gårdagen hade vi 15 i styrka på droppet och då gjorde det riktigt ont)

09.00  Ökar droppet till 30. Känner fortfarande inte av några värkar.

09.45 Ökar droppet till 45..inget händer..

10.10 Ökar droppet till 60. Nu börjar jag känna av värkarna. Får lustgas/syrgas 50/50 då värkarna accelererar.

11.10 Ökar droppet till 75.

11.30  Ny undersökning. Har inte hänt någonting..börjar känna mig frustrerad och ledsen.

12.05  Mycket tårar och uppgivenhet. Lustgas på max..överdoserar.

12.13 Bm kommer in och ger mig en påse med antibiotika i droppet eftersom hinnorna togs hål på för 18 timmar sen. Risk finns för infektion.

13.00 Dr. Ekman kommer in efter att fått höra att jag har jobbiga värkar och långsam progress. Vi bestämmer att lägga EDA (Epidural)

13.30-14.00 EDA lägges. Tar lång tid i och med onda värkar som kommer alldeles för tätt. Överdoserar lustgas utan att andas vanlig luft mellan och slutar att fungera..allt blir stilla. Känns som jag bara försvinner. Hör Krister panikslaget ropa..Hon har svimmat!!! Hallå??? Men ingen av sköterskorna säger nåt. Sen tar jag lite luft och jag ser hur han kommer tillbaka. Det gör så ont..jag ligger och skriker och det känns som nåt varmt bränner och borrar in i ryggraden..fruktansvärd känsla som aldrig tar slut. Och ett enormt tryck som gör att jag börjar må illa. Fortsätter att gråta och skriker att de ska låta mig vara!!! Jag vill åka hem!!!

14.50 Värken är mer eller mindre borta. Kliar dock över hela kroppen av EDA:n och känner mig varm. Värkarna är hanterbara igen och jag klarar av att hålla lutgasmasken själv igen. Krister har tidigare hållt i den pga enorm smärta.
LÄkaren beslutar om att vänta till kl 16.00 för att ta beslut om kejsarsnitt eller fortsätta med värkar om jag har öppnat mig mer.

16.10  Ny undersökning visar att jag fortfarande bara är öppen 3cm.

16.20 Ordineras att stå upp en vända för att skynda på öppnandet.

16.40 Läkaren beslutar att vänta med snitt ett tag till eftersom jag har bra värkarbete.

17.00 Rinner mycket fostervatten på väg till toaletten

17.30-17.45 Bebisens hjärtslag börjar dippa..sjunker ned mot 90 slag/minut. Jag blir hysteriskt och börjar gråta.
Blir bättre när jag lägger mig på vänster sida.
Har onda värkar och ber om en bonusdos med EDA.

17.45 Dr.Stenport kommer in och läser av CTG kurvan, droppet höjs till 75 i styrka.



18.00 Narkosläkare kommer in och informerar om kejsarsnitt och eventuella komplikationer och metoder.

19.00 Både jag och Krister är trötta och slumrar till litegrann..så skönt att få sova lite.

19.45 Ny undersökning. Visar sig att jag bara har öppnat mig 0,5cm sen kl.16.00. Så nu är jag nästan öppen 4cm. Dr.Stenport beslutar nu att avsluta förlossningen med kejsarsnitt. NU SKA HÄR BLI BEBIS, ÄNTLIGEN!!!
Jag är så glad så jag börjar gråta, fattar inte att vi snart ska få träffa våran älskade lillgroda.

19.50 Stänger av droppet och förbereder inför operation. Sätter en kateter och ska ta bort skalpelektroden som sitter stehårt. De provar flera ggr utan att lyckas. De tar in ytterligare en sköterska som till slut får loss den.

20.30 Krister får gröna kläder och vi får en varsin operationsmössa. Rullas iväg till operation. Där nere får jag lägga mig på en annan säng, ganska smal och invänta all personal som ska medverka vid kejsarsnittet. Vi lämnar över kameran till en ambulanskille som är där via en utbildning för att få lite minnen från operation.



21.00 Narkosläkaren kommer och pumpar i mer EDA och ber mig känna efter om jag kan lyfta benen. Till en början så kan jag röra dem men efter 2-3 doser av EDA så är jag helt förlamad från brösten och nedåt. Helläskig känsla.
Fler människor ramlar in och snart är det dags. Ett skynke spändes upp mellan mig och Krister och de börjar med att fråga mig om jag har nån känsel på vissa ställen. De baddar med en kall bomullstuss och jag säger till var jag har känsel.
Krister satt till vänster om mig och kramade min hand och til höger om mig hade jag en sköterska som kramade min hand. Jag kände mig väl omhändertagen och trots enorm rädsla så kände jag mig trygg.
Efetrsom det är personalbyte vid 21 tiden så fick jag en ny bm som kom in och hon kom fram till mig och frågade om jag kände igen henne. Ååhh det va ju Inger min aurora bm. Jag har ju gått hos henne för min förlossningsrädsla och jag blev så glad att hon skulle få dela den här stunden med oss. Hon va dessutom den första som fick hålla lillgrodan.

21.28 Går de igenom med kniven och det drar ganska ordentligt i magen. Jag har ingen känsel men känner att de håller på och bökar runt. Jag undrar när de är färdiga och då får jag höra att nu ser de bebisen. Både jag och krister får tårar i ögonen och tittar på varandra.

21.33 Lillgrodan är här, tar sitt första andetag och vi väntar med spänning på det första skiket och där kom det. Ett litet gnyende och sen ett skrik..tror aldrig nånsin jag har hört nåt mer underbart i hela mitt liv. Vi börjar båda gråta och de kommer runt skynket och visar oss vårat lilla mirakel.



Vi vet fortfarande inte om det är en pojke eller flicka. Krister följer med till bordet där de torkar rent bebisen och får klippa navelsträngen och sen lindar de in bebisen i en filt och sätter på en smurfmössa. 
Jag frågar Krister: vad blev det för nåt? Och han säger med gråten i halsen: Det är en Ronja. Åhh jag fortsätter gråta men vill se henne igen. Fick även höra att hon stoppade fingrarna i munnen och började snutta redan innan de hann klippa navelsträngen..haha. Gullunge!
Jag låg och blev ihopsydd medan allting runtom pysslades. Krister kom och satte sig hos mig med lillgrodan i famnen och jag låg och tittade och smekte hennes ansikte.
Kände efter ett tag att jag började må riktigt illa. Fick nån dos medicin insprutad i droppet för att motverka illamåendet men det hjälpte inte. Kräktes åt både höger och vänster. Fruktansvärt obehagligt när man inte har nån känsel i magen. Det kom bara upp en massa skum och eftersom jag hade fastat hela dagen så hade jag heller inget att kräkas upp.

22.10 Avslutades snittet. Ihopsydd och klar. Jag flyttades över till min vanliga säng med en kran eftersom jag va bedövad i hela kroppen och rullades upp till förlossningssalen igen.

När vi kom upp til rummet så vägdes Ronja och mätte hur lång hon va. Hon vägde 4480gr och va 55cm lång. Stor liten tjej. Sen fick jag henne till bröster och bm visade mig hur jag skulle hålla henne. Vilken härlig känsla, jag som trodde att det skulle kännas konstigt att amma men det föll sig så naturligt att kunna ge sitt barn mat.

Vi fick in en bricka med smörgåsar och champagne, eller trocadero kanske det va. Jag fick visserligen inte äta fast föda ifall att det skulle uppstå någon komplikation under natten



Vi passade på att ringa nåt samtal, det va ju ändå mitt i natten.
Sen va det dags att packa ihop sina saker och rullas ner på BB. Vi fick ett eget rum eftersom jag genomgått kejsarsnitt.

Lite bilder på vårat mirakel. Tänk att hon har legat nedfryst från feb-09 till vi satte tillbaka henne i nov-09.
Tack IVF Falun för att ni har hjälp oss att få våran efterlängtade lilla bebis.








Den här tavlan med små färgade pins finns på förlossningen och visar hur många pojkar och flickor som föds varje dygn..och där är Ronja oxå med. (bilden är tagen från en vän som fick barn i dec -10 därav hela årets pins)
Bilden är hitlagt i efterhand!