Bebislängtan

I måndags ringde jag till barnmottagningen men de hade stängt av sin telefon så jag kunde inte komma fram. Jag ville ju ha lite torrt på fötterna ifall min bm skulle ringa. Men jag passade på att ringa henne istället eftersom vi hade en tid hos barnläkaren hos henne på tisdagen.
Sen vill ju även Krister vara med på alla läkartider men han va av en händelse nu på kurs i Sthlm så jag tänkte även passa på att fråga henne om vi kunde få nån annan dag ist och ibland ska man ha tur för det fanns en tid kvar på onsdagen istället.
Vi bestämde att jag och Ronja skulle komma in på em och väga henne få se om det hade hänt nåt under helgen. Vi skulle ändå åka ut en sväng och då kunde vi lika gärna svänga förbi och lägga henne på vågen.

Jag va ju oxå nyfiken att se om det hade hänt nåt, för nu har vi verkligen matat på henne. Hon har under helgen ätit mycket mer och oftare så nu borde det ha hänt nåt annars är det nåt fel.

I fredags vägde Ronja 4520g och nu när jag la henne på vågen höll jag på tappa andan..vågen stod på 4750g!!
Mammas lilla hjärta har äntligen fått upp vikten. Guuud va glad jag va och bm sken upp som en sol och gav mig en stor kram. Det är kanske lite jobbigt för dem oxå att se en liten bebis inte gå upp i vikt och hur de  ska gå vidare med det. Det är nog inte så skoj att be föräldrana uppsöka läkare för deras bebis kanske är sjuk.

Men nu va ju allting bra tack o lov, jag kommer ju fortsätta ge henne den mat hon vill ha även om det är ersättning inblandad. Jag måste ju eftersom hon inte tar bröstet hela tiden och jag hinner inte ikapp med att pumpa hela tiden i den takten hon vill äta.