Bebislängtan

För snart 2 veckor sen beslutade jag mig i samrådan med Birgitta från amnningshjälpen att jag skulle sluta amma. Det beslutet tog jag med djup sorg. När jag hade pratat med henne i telefon och hon sa at jag hade varit så duktig den tiden som det fungerade och att jag faktiskt hade gjort allt jag kunnat men att i slutändan är det faktiskt Ronja som bestämmer. Då kändes det bra och rätt ok, men så fort jag hade lagt på så började jag gråta.

Va det slut nu? Ska jag inte få amma henne nå mer? Jag ringde Krister och grät i telefonen och han tröstade mig som vanligt. Jag vet att man inte är en sämre mamma för det. 

Jag hade än en gång provat att lägga henne till bröstet och den gången hade jag tagit nässpray som påskyndar utdrivning av mjölken samt att jag hade pumpat fram lite så det bara rann. Men ändå trots att hon hade tutten i munnen och det enda hon hade behövt göra va att suga så hade hon fått rejält med mat men inte då. Hon gallskrek, böjde sig i en båge och tårarna bara rann. Till slut kände jag att NÄÄ varför ska våra matstunder vara såhär när jag kan pumpa ut och ge tillägg och vi kan sitta och mysa istället när hon äter.

Nu när jag ger flaska och killar henne lite lätt på kinder så vänder hon sig direkt och gapar. Medan hon äter så tittar hon på mig, äter gott och ler stort. Det är mer värt för mig än att jag absolut måste amma henne.
Hon har ju tydligt visat att hon inte vill så varför ska jag tvinga henne. Jag kan ju egentligen bara visa henne vissa saker, uppmuntra henne, men i slutändan är det ändå hon som bestämmer...än så länge..hehe!

Jag är ändå glad att våran lilla tjej är så stark och säger ifrån, hon är verkligen levnadsglad med ett temperament. Något jag antagligen kommer att få äta upp senare :-)
Att hon vid 7 veckors ålder ligger i mitt knä och äter och faktiskt vill hålla flaskan själv imponerade mamma.











Jag har ändå nån enstaka gång under de senaste 2 veckorna provat att ge henne bröstet med nä..det går verkligen inte.
Det finns dock en annan sak som hon själv har börjat med och det är att komma och borra in huvudet vid bröstet, samt att hon har öppnat munnen och sträckt ut tungan. Tidigare har hon inte ens velat vara i närheten. Så nu är vi på ruta 1 och jag försöker försiktigt få henne att acceptera att bara ligga hos mig och gosa.

Det här är oxå guld värt :-)




Steg 2 har varit att ta fram bröstet när hon ska få flaska för att även där acceptera ett "naket" bröst utan att hon känner att jag ska tvinga henne att äta och det här gav mig ett ordentligt skratt kan jag säga. Snacka om en skeptisk liten Ronja..haha!!





Men hon somnade iaf..mot tutten som kudde..sööööt!!!