2010-03-08
20:55:57
20:55:57
Är jag bottenlös?? 16+4
Har precis lagat hemgjord pizza och vi brukar alltid gära i en långpanna där vi sen delar pizzan i 4 delar. Jag äter aldrig mer än 1/4 sen är jag totalt proppmätt. Krister dock äter alltid halva plåten och jag undrar alltid var han gör av maten. Fattar inte att han orkar äta så mycket. Till idag...
Jag åt min fjärdedel och bad älsklingen hämta en halv bit till som jag glatt mumsade på..när den va slut så sa jag: Jag är fortfarande hungrig..hahaha!! Va??? Hur kan man fortfarade vara hungrig efter en sån portion..jo då jag åt upp den sista biten och trots att jag ätit upp halva plåten så va jag inte proppmätt.
Det gick ca en halvtimme sen kom jag på mig själv att gå och hämta en rejäl bit butterkaka som jag hade bakad härom dagen. Helt otroligt!!
Jag har ALDRIG i hela mitt liv ätit såhär mycket.
Råkade ikväll dyka in på en gravidsida om en pappa som har skrivit dagbok hur han uppfattade graviditeten och måltiderna och jag höll på dö av skratt för det stämde så väl.
Såhär stod det:
Graviditetsillamående - som i vårt fall var värst kring middagstid, verkade göra gravida kvinnor till högspecialiserade bulimiker. Jenny försvann in på toaletten halvvägs igenom en kolsyrad dryck eller någon maträtt med gräddsås, och jag kunde höra diverse hulkande och kräkljud (som jag inte låtsades om ). Efter några minuter kom hon tillbaks och ville äta upp resten av min mat.
De första månaderna ville hon bara ha ganska mesig och oförarglig mat - jag har aldrig gjort så mycket potatismos med fiskpinnar och gröna ärtor som då. Det var också något oroande att se hur mycket hon plötsligt kunde äta.
Den gyllene regeln i varje relation är förstås, att mannen aldrig bör fälla en kritisk replik om hans partners vikt. När grodor i stil med "ska du verkligen ha så mycket pommes frites, din tjockis?" hoppade ut ur min mun, var de inte alls populära.
Gyllene regel nummer två är, att graviditet skänker immunitet mot all kritik. En kvinna som väntar barn har fulla rättigheter att göra precis vad hon vill, inklusive äta en hel fisk, med två portioner pommes frites, massor av majonnäs och sedan fylla på med tre smörgåsar - med mycket smör. Så är det bara; bäst att inte säga något.
Jag åt min fjärdedel och bad älsklingen hämta en halv bit till som jag glatt mumsade på..när den va slut så sa jag: Jag är fortfarande hungrig..hahaha!! Va??? Hur kan man fortfarade vara hungrig efter en sån portion..jo då jag åt upp den sista biten och trots att jag ätit upp halva plåten så va jag inte proppmätt.
Det gick ca en halvtimme sen kom jag på mig själv att gå och hämta en rejäl bit butterkaka som jag hade bakad härom dagen. Helt otroligt!!
Jag har ALDRIG i hela mitt liv ätit såhär mycket.
Råkade ikväll dyka in på en gravidsida om en pappa som har skrivit dagbok hur han uppfattade graviditeten och måltiderna och jag höll på dö av skratt för det stämde så väl.
Såhär stod det:
Graviditetsillamående - som i vårt fall var värst kring middagstid, verkade göra gravida kvinnor till högspecialiserade bulimiker. Jenny försvann in på toaletten halvvägs igenom en kolsyrad dryck eller någon maträtt med gräddsås, och jag kunde höra diverse hulkande och kräkljud (som jag inte låtsades om ). Efter några minuter kom hon tillbaks och ville äta upp resten av min mat.
De första månaderna ville hon bara ha ganska mesig och oförarglig mat - jag har aldrig gjort så mycket potatismos med fiskpinnar och gröna ärtor som då. Det var också något oroande att se hur mycket hon plötsligt kunde äta.
Den gyllene regeln i varje relation är förstås, att mannen aldrig bör fälla en kritisk replik om hans partners vikt. När grodor i stil med "ska du verkligen ha så mycket pommes frites, din tjockis?" hoppade ut ur min mun, var de inte alls populära.
Gyllene regel nummer två är, att graviditet skänker immunitet mot all kritik. En kvinna som väntar barn har fulla rättigheter att göra precis vad hon vill, inklusive äta en hel fisk, med två portioner pommes frites, massor av majonnäs och sedan fylla på med tre smörgåsar - med mycket smör. Så är det bara; bäst att inte säga något.
© Alla bilder och text på denna sida tillhör mig och får inte kopieras eller användas av någon annan!