Bebislängtan

Jag har under två dagar haft knivskarpa smärtor i magen som har kännts väldigt obehagliga. Som en rejäl mensvärk, det har tryckt bakpå och kännts som jag har behövt gå på toaletten men ändå inte. Magen har varit stenhård och varit väldigt känslig för beröring. Har jag lagt på handen har jag börjat må illa.

Så igår morse va jag hos bm och gjorde en glukosbelastning. Värdet innan va 6,4 och efter 2 timmar va värdet 8,7 tydligen helt normalt. tycker själv att det verkar lite högt, men  jag får väl tänka på att dra ner på glass med chokladsås..oops!
Mitt järnvärde va förra gången 109 och jag började med att dricka blutsaft så nu va värdet 117. Bm va helt nöjd..vilken tur =)
Hjärtslagen på lillgrodan låg på ca 140..helt ok..en lugn bebis =)

Men smärtan i magen va ihållig hela dan. Jag hade väldigt ont när jag satt ner..bättre när jag la mig ner eller stod upp. Så på kvällen beslöt jag mig för att åtminståne ringa till förlossningen och prata med en bm och hon tyckte absolut att vi skulle komma in för att utesluta det ena eller det andra.

När vi kom dit så va det första jag hörde nån som gallskrek..nån som va i full gång att föda. På en minut förvandlades jag till ett nervvrak. Jag började skaka okontrollerat och kunde knappt andas. Tårarna bara forsade ner efter mina kinder. Min förlossningsrädsla kom ikapp mig fortare än jag trodde va möjligt. Jag grät och skakade och hasplade ur mig till älsklingen: Jag vill verkligen inte föda, jag är jätterädd!!!

Vi fick ett rum där vi väntade på läkaren. Jag kunde verkligen inte sluta gråta..fattar inte varför jag är så rädd och för vad. Kanske för att lämna ut mig till helt okända människor och att vara naken..

En bm kom in och satte en grej på magen så vi kunde lussan och se hjärtslagen på bebisen..det bankade på så fint så fint och hjärtslagen pendlade allt mellan 137 - 158. Sen  gick hon ut och bad mig hålla kvar apparaten på magen en stund så de fick registrera under en längre tid men efter ca 10 min måste bebisen ha vänt på sig eller nåt för jag tappade bort hjärtslagen..amatör som man är..hihi.

Läkaren gjorde iaf en undersökning och jag fick lämna ett urinprov. I urinen hittade de mikroskopiskt med blod, antagligen från livmodern men skulle nog inte vara nån fara..hopppas  jag.
I övrigt såg allting bra ut så det va antagligen bara enorm växtvärk blandat med jobbiga foglossningar.