Bebislängtan

I onsdags morse vid 9 tiden hade vi tid på kvinnokliniken för ett extra VUL. Jag har ju varit så orolig den senaste veckan och ville bara veta att Liten levde och mådde bra eftersom jag har slutat med medicinerna.
Vi fick komma in direkt och fick en kvinnlig läkare som va jättebra. Hon va lugn och berättade allt som skulle göras och vad hon tittade på.

Hon sa att hon själv ville titta lite själv först innan vi fick se och herreguuud va nervös jag blev. Jag frågade Krister om han såg nåt på skärmen. Nä jag fick ju inte se svarade han..hehe
Jag frågade henne om allt såg bra ut och hon sa: Ja det ser jättefint ut. Puh..andades ut av lättnad!
Få se, få se, få se, kände mig som en treåring. När hon vred på skärmen så blev jag alldeles chockad..va stor den är..var är huvudet?? Bebisen låg å att vi såg den ovanifrån och jag tyckte det va lite svårt att se.
Men den hade armar och ben och fingrar och tår. Hjärtat slog för fullt och så hände det magiska. Bebisen rörde på sig..den tog fart med armarna och hoppade till ganska häftigt.
Åhhhh va mysigt! :-) Hon mätte att bebise va ungefär 5cm från rumpa till huvud, precis som den skulle. Va bra då visste vi att den utvecklas som den ska.

Bilderna är lite dåliga..vi filmade på deras skärm och sen har jag fotat därefter.
Bebisen är här 11+6







Åh va jag älskar våran lilla plutt redan :-)