Bebislängtan

Det tog mig en halvtimme av handsvett, fotsvett, många panikkänslor och gråtattacker att ta första sprutan.
Att det skulle vara så jobbigt att ta en liten spruta i magen, nu så här efteråt så känner jag mig lite fjantig, har dock tagit mig över tröskeln.
Kan tillägga att jag är nålfobiker, men det börjar bli bättre. Man kommer inte undan med alla nålar i de här behandlingarna, det är bara att se glad ut.

Min man satt bredvid och peppade mig, när jag hade tagit första sprutan så jublade han: Nu är bebis-verkstan igång!!



Jag fick ta dosen 187 ie för att om några dagar göra ett vul och se om det har bildats några äggblåsor.
Min kropp hade inte svarat på sprutorna som de hade hoppats så jag fick öka så dosen till 300 med Gonal-f.
Eftersom jag har en väldigt skör nacke efter min trafikolycka så ville de inte pressa på med hormoner så nacken skulle smälla till.
De räknade med att vi skulle få ut max 7-8 ägg.
 
Efter ett par dagar till så är det dags för VUL (vaginalt UltraLjud) för att ta nytt blodprov.
Hade fina äggblåsor, dock inte så många och inte överstimulerad tack o lov.
Två på höger sidan och tre på vänster, men tydligen va de fina i storlek.
Så klockan 9.30 skulle jag vara där..kommer ihåg hur nervös jag va.
Dags att ta Ovitrellesprutan på kvällen. Det är en äggmognadsspruta man tar ca 36 timmar innan äggplocket på kliniken.
Samma sak den här gången, tokpanik och många tårar innan äggmognadssprutan..till ingen nytta..den gjorde ju inte ont.
Fast jag blev väldigt spänd i undermagen och det blev värre och värre.

Det här är Ovitrellesprutan