Bebislängtan

Min största rädsla har alltid varit att inte kunna få barn, att vara en av dem som får kämpa för att få en liten knodd. Och nu sitter vi här!!
Trodde det skulle räcka med att ha oskyddat en gång så blev man gravid, hade ingen aning om att det skulle kräva så här mycket och att allt handlar om minsta lilla tajming.

Jag ser det så istället att hur många får följa med sin bebis från första sprayandet till födseln. De som blir gravida på naturlig väg, vissa av dem har ingen aning om när bebisen ens blev till.


Nu hade vi alla fall bestämt oss..våren 2008 tog vi kontakt med ivf i Falun och fick komma dit på ett första samtal i augusti 2008.

Vi fick träffa en jättegullig kvinna som berättade allting för oss hur en behandling gick till och eventuella biverkningar mm.
Hon hade tagit fram alla mediciner som jag skulle använda och berättade utförligt hur jag skulle använda dem. Jag nämnde att jag a väldigt nålrädd så hon tvingade mig att sticka mig själv redan när vi va där så hon fick se att jag klarade av det.

Jag skakade som ett asplöv och efter ett tag blev jag tokstressad över att jag visste att jag va tvungen. Hon skulle ju aldrig släppa ut mig innan jag hade provat..men det gick till slut!! Vi hjälptes åt att sticka mig och sen provade jag 2 ggr till på raken. Jag va såå nöjd över min prestation och älsklingen kramade om mig hårt och sa att han va såå stolt över mig. =)

Vi fick med oss en blå pärm där vi hade alla informationspapper och alla recept på medicin vi skulle ta ut. Så vi passade på att gå förbi Apoteket och plockade ut all medicin jag behövde för första ivf omgången.

NU KÖR VI!!! =)