Bebislängtan

Kroppen: Under slutet av graviditeten är det vanligt att värkarna ändrar sig en aning, ibland kan det kännas som om lungorna trycks uppåt och man får svårt att andas för en stund. Det kan vara svårt att skilja förvärkarna från riktiga värkar. De kan komma tätt och upplevas som intensiva, ett sätt att särskilja dem är att ta ett varmt bad, det får förvärkar att avta medan riktiga värkar fortsätter.

Många börjar fundera allt mer på förlossningen. Det är vanligt att man är orolig för att något ska hända. Du kan vara orolig för att du har mått ”för bra” och tänka att ”det får inte vara så här lätt”. Eller så tänker du motsatsen, ”allt har varit så jobbigt, det kanske inte är meningen att jag ska få vara glad”. Det är vanligt och helt normalt. Även som partner kan man ha många funderingar. Det är svårt att förbereda sig på att vara ett bra stöd när man inte vet vad som väntar. En del blivande pappor eller partners kan uppleva tanken på förlossningen som skrämmande.

Får du svullna fötter och vrister mot dagens slut? Vätskebindning i kroppen, s k ödem, är ofta värre senare på dagen eller om det är varmt. Märkligt nog kan detta förvärras av vätskebrist. Din kropp – i synnerhet dina njurar – och bebisen behöver mycket vatten. Om dina händer eller ditt ansikte plötsligt sväller upp, är det viktigt att du kontaktar läkare – det kan vara ett tecken på havandeskapsförgiftning.

Vissa kvinnor har svårt att sova nu. Ur ett fysiologiskt perspektiv är det bäst att sova på den vänstra sidan, eventuellt med en kudde under magen. I denna ställning är cirkulationen i kroppen som bäst och trycket på urinblåsan som minst.

Många börjar nu sova i korta perioder i taget – vaknar upp och somnar om igen. Om inget annat så kan man se detta som en träning inför babyns ankomst. De flesta barn behöver ju ammas flera gånger varje natt.


Barnet: Nu väger bebisen ungefär 2 kg och är cirka 44 cm lång. Nu bör bebisen (åtminstone för dig som är förstföderska) göra sig redo inför födelsen genom att vända sig upp-och-ner, så att huvudet pekar nedåt i bäckenet.
Om du är omföderska, är det vanligt att detta inte sker förrän sista veckan innan bebisen föds – och i vissa fall inte förrän förlossningen börjar.
Under de kommande veckorna håller din barnmorska ett öga på bebisens postition – vissa bebisar får för sig att de ska vända sig uppåt igen.

Din bebis kranium är fortfarande lite mjukt, eftersom benen inte riktigt sitter ihop ännu – delvis för att förlossningen ska bli lättare. Människor föder barn med ovanligt stort huvud i förhållande till mammans bäcken och detta möjliggörs av att huvudet kan tryckas ihop lite under förlossningen. Övriga delar av bebisens skelett hårdnar däremot nu och huden håller på att bli mindre röd och skrynklig

Barnet är väl medveten om förvärkarna, men det tycks inte vara obehagligt på något sätt. Huden har antagit en mer rosa ton genom inlagring av underhudsfett, vid denna tidpunkt kan barnet utan vidare överleva utanför livmodern. Nu reagerar barnet olika på mammas, pappas/partners samt främmande personers röster

Såhär ser bebisen ut nu: